- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
68

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

8.

Vesteråssejouren led mot sitt slut. På kafferepet
hade Vilhelm träffat öfverenskommelse med den fryntliga
och korpulenta värdinnan, som var enka efter en
konsistorienotarie och domkyrkosyssloman, om den beramade
inackorderingen, och sedan dess hade han också intagit
sina måltider inom familjen. Han hade funnit de båda
unga flickorna, af hvilka den ena var enkans dotter och
den andra en aflägsen slägting till dem, som var
guvernant hos en af de högre officerarne vid Vestmanlands
regimente, rätt älskvärda och behagliga; men också
ingenting vidare. Han kunde inte hjelpa att han satte
den glada Lina öfver dem båda två, och i synnerhet
beundrade han hennes förmåga att trots sin bristfälliga
uppfostran, kunna reda sig både i deras sällskap och
andras. Det kunde nog hända att hon uttalade ett
främmande ord så att guvernanten rynkade på näsan,
och dottern i huset skrattade bakom sin eviga virkning;
men det hände aldrig att hon misstog sig om den sunda
och praktiska medelvägen mellan de båda ytterligheterna
i en hetsig dispyt, eller att hon inte med snabb
uppfattning och säker slutkonst fann det rätta, när det gälde
att klara en kinkig situation eller en invecklad fråga.
Detta tycktes vara henne lika medfödt som förmågan
att på scenen i allmänhet träffa den rätta tonen i en
replik, äfven om hon kunde misstaga sig i den tekniska
framställningen af en karaktär, hvars känsloskiftningar
lågo utom området för det af henne sjelf genomlefda
eller kända. Men der hjelpte henne instinkten, denna
egendomliga gåfva, utan hvilken skådespelaren så sällan
kan ens tillnärmelsevis blifva hvad han skall och måste
vara: en profet som anar hvad han icke vet.

De af Vilhelm till en viss grad så fruktade
qvällarne med deras enkla supé på tu man hand, hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhposor/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free