- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
70

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

när de vilja imponera på vanliga, utom teatern stående
personer ; — det är bara det, att ... att .. .

— Åh herre gud! — utbrast frun alldeles förskräckt,
— det smakar väl ingenting utaf bringan heller?

— Vaschego, — interfolierade provisorn, i det han
bjöd fram brödkorgen åt mamsell Liljeros.

— Ähnej, — utbrast Vilhelm med ännu bittrare
betoning än förr, — det är inte utaf bringan det
smakar, det är utaf lifvet!

— Lifvet! — utbrast frun förvånad, i det hon såg sig
omkring vid bordet, der både dottern och provisorn sutto
och sågo oskyldiga ut; — hvad menar herrn? Nej det
får jag säga, nog är Stina slarfvig der ute i köket men
det ska’ jag säga, att hvad hennes klädningslif
beträffar .. .

— Nej bästa fru Holm, — svarade nu Vilhelm,
som hunnit sansa sig en smula, och märkte att det
började rycka i mungiporna, både på dottern i huset
och på hans vän Lina, fastän provisorn bara teg och åt
och inte kunde ha några ryckningar i mungiporna af
det enkla skälet att han hade hela munnen full med
kålrötter, — det är inte det jag menar, det är det usla
menniskolifvet . . .

— Usch ja! tala aldrig om det! — utbrast frun,
i det hon andägtigt tittade i taket, — jag vet hvad
herrn menar! — Det kunde väl ingen menniska tro att
det skulle sluta på det viset! Karlen var ju frisk och
rask som en nötkärna i går morse, och i går afse dog
han knall och fall! Men jag sa’ alltid åt hustrun, jag
— se, vi är som uppvexta barn tillsammans, för hennes
mor och min far var bryllingar — eller gudvet om de
inte raktåf var sysslingar — nå ja! jag sa’ alltid åt
Kristin: Söta du, sa’ jag, försök om du inte kan hålla
Hammarin hemma om qvällarne, sa’ jag, för det går
aldrig väl med de der många toddyarne på stadskällarn!
Men hon satte sig, gudbevars på sina höga hästar och
svarade att när Hammarin kunde betala hvad han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhposor/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free