Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
du få se på andra bullar än hvad ni kan baka hos
gubben Lager: om du viste hvad de ha’ spelt opp sig,
Swartz och Elise Jacobsson! Jäkeln annacka! De spela
så man kan bli rakt galen du; Och gubben Svensson
sen! när han lägger till med: »det blir en svår natt
för Gracia Pool», så är det som en björn skulle
brumma, du! — Men adjö med dig nu, hederspascha, nu
går jag opp och lägger mig i mitt fack.
Och dermed skuttade han upp för trappan, och
Vilhelm steg in på sin plats på tredje radens sida.
Salongen var i det närmaste fullsatt, i synnerhet uppåt
de högre regionerna, och han hade svårt nog att få
armbågsrum på sin andra bänk i en af logerna närmast
fonden. Logen var förut upptagen af, som det syntes,
en småborgarfamilj, bestående af en tjock fru med två
döttrar på första bänken och en lång mager, medelålders
man, samt en skolpojke på femton, sexton år, på den andra.
Frun hade en massa gullringar på fingrame och en stor
marinkikare i handen, flickorna lågo lutade öfver loge
kanten och tittade nyfiket neråt, i det de halfhviskande
anförtrodde dels hvarandra, dels modern, hvilka bekanta
de sågo antingen uppe eller nere, eller hvilka obekanta
som särskildt fästade deras uppmärksamhet. Fadern
satt oupphörligt och jemkade på löskragarne som om
han varit ovan vid att vara så der uppsträckt, och
skolynglingen stötte gång efter annan på honom med
armbågen och pekade på kronan, som tycktes honom vara
ett sannskyldigt underverk i upplysningens tjenst, men
som han tydligen väntade få se ramla ner i salongen
till oberäknelig skada för alla de stackars flintskallarne
och tyllmössorna nere på parketten.
Ridån var ännu inte uppe, och konsertmästarn satt
på kapellmästarns plats och anförde ouverturen med
violstråken, medan kapellisterna filade på dugtiga tag,
hvarpå de vid slutackordet hastigt lade ned sina
instrument och skyndade ut på dörrarne, som om det hade
gällt ett vad hvem som först skulle hinna ned på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
