- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
162

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Bravo! — ropade de gamla, i det de
applåderade af alla krafter, medan de yngre hyssjade så
mycket de orkade.

— Det värsta af allt är! — ropade med liflig röst
och blixtrande ögon en spenslig, mörklagd man med
knollrigt hår, i det han med en lätt haltning nalkades
bordet, och spände de stora, talande ögonen i dem som
suto närmast; — det värsta af allt är att teatersaken
blifvit en grälfråga på våra riksdagar, och att de
förbaskade bönderna hvarken kunna eller vilja begripa att
den betyder något för land och rike!

— Tala inte illa om bönderna! — utbrast Georg
Dahlqvist med sin djupa klangrika stämma, som för
tillfället var djupt nere i basen; — jag vet hvad de duga
till! Jag har spelat mina monologer för dem på mina
hundratals konstresor, och kunde jag bara komma upp
i kammaren och deklamera »Dödens engel» eller »Niagara»
för gubbarne, så skulle ni få se!

— Eller scenen ur Erik den fjortonde som du spelte
under uppspändt paraply på societetshusbalkongen i
Marstrand, när det började regna! — interfolierade Jolin
med ett muntert skratt.

— Ja så mycket applåder har jag alldrig fått för
den, som den gången! — svarade Dahlqvist, — och
när man kan ta’ göteborgare under ett paraply, så är
det en smal sak att omvända några riksdagsbönder, som
har fått spanmålstullar!

— Godt! — ropade Uddman från ett hörn af rummet,
der han slagit sig ned och pratade med Olle Strandberg,
— jag följer med dig om du vill!

— Du? — utropade Dahlqvist skrattande, — nej
kära Carl Johan! Det är just du som förargat dem
med din förbaskade Calchas, som de aldrig kunna smälta!

— Till saken, mina vänner!—varnade Hjortsberg,
i det han bultade i bordet med en guldsnusdosa som han
fått i precent af konungen — kom ihog att tiden är kort,
och att vi måste hitta på råd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhposor/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free