- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
205

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det är sant att han var patetisk och uppstyltad,
att hans åtbörder och rörelser voro kantiga och oskolade;
men materialet, det var något att göra af. Fastän hans
roll hvarken var stor eller ingripande, var det dock han
som i det gamla sorgespelet väckte den största
uppmärksamheten, och det isynnerhet hos den qvinliga delen
af åskådarmängden. Binoclar och teaterkikare voro som
fastlimmade vid alla de vackra ögon af olika färg och
uttryck, som den aftonen följde den unge nybörjarens
första steg på de farliga plankorna, hvilka lika lätt föra
till djupa afgrunder som till ljusa höjder, — lika hastigt
till rykte och ära som till fall och förderf. Men redan efter
ett år försvann han från den nya scenen som då måste
genomgå en fullständig reorganisation. De mera
storartade än praktiskt anlagda första anordningarne måste
förenklas, personalen måste minskas, en ledande hand
måste ställas i spetsen för den konstnärliga verksamheten,
ty man insåg snart att jordmånen för en- ny
stadigvarande scen i den tidens Stockholm, var icke så lätt att
bereda, som det hade varit att lägga grunden till *den
hya byggnaden och få murarne att resa sig på några
månader.

På detta sätt gingo många af den nya skådeplatsens
blott sporadiskt pröfvade krafter antingen tillbaka till
de yrken de hade lemnat i hufvudstaden, eller till de
resande teatersällskaperna i landsortea — och bland dem
som valde det senare, var äfven »vackre Särndal» som
han allmänt kallades under det år han tillhörde Nya
teatern.

Sedan såg jag honom icke förrän nio år derefter,
då han tillhörde det Wallinska teatersällskapet, ett af
den tidens mest ansedda, och der han obestridt var högsta
hönset i korgen.

Men innan han lemnade hufvudstaden, fylde hans
rykte som lycklig dyrkare af det täcka könet, den tidens
kulisskrönika med rikliga ämnen till sqvaller och
fragment af de mest romantiska historier. Man talade om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:28 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhposor/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free