- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
312

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

framför sin spegel, genomgående för. sig sjelf aftonens
händelser, och så godt hon i sin nästan feberaktiga
upphetsning kunde det, genomgående i sitt minne hvilka
moment i hennes framställning som mest hade slagit an
på publiken och fiamkallat dessa skrattsalvor och
bifalls-åskor, af hvilka hon ännu tyckte sig höra återljudet i
sina öron. Hon ville anteckna dessa särskilda moment
i sin hågkomst för att vara fullt säker på att inte
förgäta dem, och derför upprepade hon nu mekaniskt
framför spegeln de repliker vid hvilka hon gjort den eller
den minen, kastat den eller den blicken, användt det
eller det tonfallet.

— De der skall jag komma väl ihog! — tänkte
hon för sig sjelf; — dem kan jag mycket väl använda
äfven i andra roller, med en liten förändring förstås!
Och så de der raka vändningarne med hela kroppen på
en gång, de gjorde mycket effekt — dem skall jag nästa
gång använda litet oftare. Jag kan just undra om jag
nästa gång skulle våga att torka mig om näsan, vid det
der tillfället när jag går ut, sedan jag sagt åt betjenten
att jag inte tror ett ord utaf alla de grannlåter, som
den der unga eleganten nyss sagt mig, när han kom
för att träffa dottern i huset, men råkade få tag i mig
i stället? Jag har sett en flicka ifrån landet göra så;
men det går kanske inte an att använda hos en fransk
subrett? Åh pytt! allting går an, bara man gör det
roligt! — Och så den der blicken sen, litet på sned och
med half slutna ögon, som man sedan plötsligt slår upp
och blixtar till med litet — vänta litet, så här var det
— — den skall jag nog utarbeta litet bättre till nästa
gång!

Och under detta tankarnes arbete vred och vände
hon på sitt täcka hufvud, och hon kunde inte hjelpa att
hon så här i tysthet inte alls undrade på sin framgång;
ty nog var hon söt, det kunde hon ju inte sjelf vara
blind för. Nu gälde det endast att taga vara på sin
nyvunna lycka, och hon gjorde här, medan hon iklädde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhposor/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free