- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
387

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligheten sjelf 1 Det medgaf du ju sjelf både i går afse
och i dag när vi gick bit!

— Ja, visserligen; men det hindrar inte! Kom
bara ihog hur litet hon hade att säga i går!

— Ja, men kom du också ihog hur hon sade det,
och hvilken herrlig stämma hon hade!

— Nog var den djup tillräckligt, och hade vi inte
Alrik Lund som passade så bra till »syster Gudule» —
du vet, han, andre basen, — så skulle hon bestämdt
passa mycket bättre för den rollen än för Esmeraldas!

— Att du inte skäms! — hviskade jag ursinnig,
i det jag ställde mig framför honom, ifrigt fäktande med
armarne;—kan det verkligen vara ditt allvar att dölja
hennes gudomliga figur under den gamla tiggerskans
smutsiga trasor, och att ställa hennes bildsköna ansigte,
nedsöladt med rynkor, innanför ett jerngaller ? Det. vore
ju en vandalism, ett helgerån!

— Lugna dig, du! inföll vännen kallt, i det han
helt vårdslöst satte sig i stolen igen, — var du galen
i henne så mycket du vill, men kom ihog att det är
jag som styr teatérn inom D. V.! Men i alla fall ska’
vi ingenting besluta, förr än vi få höra hvad han säger
när han kommer tillbaks.

— Ja, men––––––-

— Tyst, nu hör jag honom komma 1

Han kom också verkligen tillbaka i detsamma, nu
helt allvarlig och högtidlig, fastän en skarpsyntare
granskare än vi kanske hade kunnat upptäcka ett visst drag
af snopenhet under det högtidliga allvaret, aldeles som
om han derinne hade fått sig en liten moralkaka för sin
opassande munterhet nyss.

— Ursäkta, mina herrar 1 — började han genast, i
det han på nytt satte sig i sin stol, sedan han likväl
först tagit upp den ännu på golfvet liggande nattmössan ;
— men jag måste först tala med min hustru om den
begäran ni framställde nyss, ty det är naturligtvis hon,
som har de unga flickorna under sina moderliga vingar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:28 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhposor/0387.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free