Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han ju inte, om han gifter sig,» yttrade den unga frun
helt enkelt; men när Soldin såg på henne med en
egendomligt förvånad blick, frågade hon hastigt:
»Hvarför ser du på mig så där?»
»Jo,» svarade Soldin litet tvekande, »har du
verkligen inte hört något särskildt om . .. om den där
hushållningen?»
»Nej, hvad skulle det vara? Kanske det att de
äro släkt med hvarann på långt håll?»
»Ja, det var just det jag menade!» inföll Soldin
hastigt. »Och därför har han kanske inte så lätt att
bli af med henne som du tror. Men nu får jag lof
att ge mig af upp i banken. Adjö med dig, Agnes
lilla. Sköt nu väl om dig, så att du blir af med
hufvud värken.»
Och när han nu närmade sig på nytt och böjde sig
ner för att kyssa henne, slog hon med ett plötsligt
utbrott armarna om hans hals, tryckte sig intill honom
och bad $å bevekande:
»Emil! Stanna hemma hos mig i dagl Å, gör
det — för min skull!»
»Det är omöjligt! Jag har viktiga saker att göra
där uppe i banken,» svarade han, i det han satte sig
hos henne, »men jag skall försöka komma hem tidigare
i stället, och i eftermiddag — om du vill — så åka vi
ut till Agnesberg, du och jag och barnen — det skall
göra dig godt.»
»Fara dit ut nu, midt i vintern,» utbrast hon
nervöst, »inte är det något nöje! Hvad bryr jag mig om
att åka — jag vill mycket hellre att du skall vara hos
mig ...»
»Ja men, snälla Agnes!»
»Å, jag förstår mycket väl: du tycker det är tråkigt
att vara hemma hos mig, därför att jag inte mår bra
— därför att jag inte kan vara glad ...»
»Seså, Agnes lilla! Du vet mycket väl...»
»Nej, låt mig vara! Skynda dig! Gå för all del,
annars kan ju banken ramla!» ropade hon häftigt, och
därpå kastade hon sig tillbaka i soffan med näsduken
för ögonen, suckande: »Ack, min Gud, hvad jag är
olycklig!»
»Nej men, Agnes, försök då att vara lugn!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
