Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Fått svindel kanske?» frågade konsuln och ledde
henne till soffan, där han hade henne att sätta sig.
»Ja, något sådant är det visst! Tror du att det
är något farligt?»
»Åja, det kan det vara», svarade konsuln, men när
han såg den unga flickans oroliga blick fäst på sig,
tilläde han lugnande: »Men det kan vara öfvergående
också, förstås!»
»Ja, det blef visst litet bättre också, när han varit
hemma en stund. Men nu har det visst blifvit sämre
igen, för Agnes har varit inne hos honom ända se’n i
middags, och när jag för en stund sedan bultade på
dörren och ville höra hur det var med honom, så kom
Agnes ut, och då såg jag att hon hade gråtit.»
»Hade hon gråtit? Är du säker på det?»
»Ja då! Och jag såg att hon var mycket ledsen
— men ändå var det någonting så stilla och ömt hos
henne — ja, jag tror knappt att jag nå’nsin sett henne
sådan förr — och hon tog mig i famn och kysste mig
och så tog hon barnen med sig in till Emil, och när
jag bad henne att få följa med, så svarade hon: ’inte
nu! Du får tids nog veta det, stackars Greta!’»
»Sa1 hon: ’stackars Greta’?» frågade konsuln med
stegrad uppmärksamhet.
»Och jag väntade och väntade — men när de inte
kommo ut, så blef jag så förfärligt orolig — jag stod
inte ut längre — jag måste ner till dig, farbror —
hvad tror du det kan vara?»
»Ja, vet du, den där sjukdomen tror jag inte
mycket på! Jag tror förr att det händt honom något
annat ledsamt, kanske någon penningeförlust, eller...»
»Tror du inte att det är någonting annat?» ropade
Greta lifligt. »Å, hvad det lugnar mig!»
»Jaja, men ser du, det kan vara kinkigt nog det!»
sade konsuln allvarsamt. »Mycket kinkigt ändå!»
»Ja det förstår jag nog,» återtog Greta; »men om
så skulle vara, så har han ju dig och Ernst — och ni
hjälpa honom nog!»
»Tror du det?» frågade konsuln och såg litet åt
sidan för hennes tillitsfulla blick.
»Ja då! Det är jag alldeles öfvertygad om.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
