- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
222

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7.

Emellertid hade doktorn otur den gången. Herr
Stenman var upptagen, sades det honom, när han ringde
på, och han beslöt då att först gå ner till banken och
taga in växeln och sedan på middagen göra den oväntade
visiten hos sin värd.

När han väl fått det förfallna papperet i sin plånbok
— detta märkvärdiga papper, som har en så förunderlig
förmåga att sätta vingar under gamla Tidens tröga fötter
och det så att nittio dagar försvinna som om de vore
endast trettio — gick han gatan nedåt för att få sig
litet motion, innan han vände om hem till husvärden.

Just som han gick förbi en af de förnämsta butikerna

där, öppnades dörren och fru och fröken Stenman kommo
ut därifrån, eskorterade af en mycket vacker och väl

pomaderad expedit, som öppnade dörren för dem och
mycket artigt bugade sig upprepade gånger ända sedan
de kommit ut på gatan.

»Nej, se doktorn!» sade fru Stenman vänligt, i det
hon hälsade. »Nå det var då märkvärdigt, jag tänkte
just på doktorn för en liten stund se’n.,»

»Gjorde fru Stenman?» sade Klint med en
bugning för frun och en blick på dottern. »Det var
ofantligt vänligt.»

»A för allt i världen — det var inte alls någon

vänlighet — det var bara egennytta. Bäst som jag
stod där inne — doktorn kan inte tänka sig, hvad det
är för ett elände att gå i bodarna — så fick jag så
fasligt ondt i hufvudet.»

»Ja, mamma blef riktigt blek,» inföll Gerda, som
i doktorns närvaro ville vara mera dotter än någonsin,
»och jag blef så orolig.»

»Å, kära du, nu är det nästan öfver igen, och om
vi bara få fara ut till landet igen i middag...»

»Ja, landtluften är nog hälsosammare än luften här
inne,» inföll Klint, »men det vore nog kanske skäl att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:32:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhstadland/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free