Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Ulrik Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snillets oemotståndliga makt tryckt prägeln af sin personlighet
på den konst han så framgångsrikt utöfvat. Ty Torsslow var
en utpräglad personlighet, och att detta icke verkade ensidigt
på hans konstnärliga framställning, det kom sig af hans
grundliga bildning och af hans rikt skiftande uppfattningsförmåga,
ytterligare skärpt af en djupgående menniskokännedom och
uppburen af en rik fantasi, för hvilken menniskohjertat icke hade
några hemligheter.
Från detta Ögonblick lefde den gamle i ett tyst och
tillbakadraget lugn, sysslande än med pennan, än med penseln,
som han också förstod att föra, om också endast som dilettant.
Under Sturm- und. Drang-perioden som teaterföreståndare i
slutet af 30- och böljan af 40-talet, hade han dock mer än en
gång sjelf målat skizzema till sina dekorationer, bland annat
till Gustaf Eriksson Wasa, och jag tror till och med att han
sjelf utfört några af dem i stort.
Glad, liflig och varm för allt skönt, följde han fortfarande
med vaket intresse allt som föregick omkring honom, och det
var en högtid att någon gång helt enkelt och objudet få
tillbringa en kväll hos den ståtlige patriarken med det sida, hvita
skägget och de lifligt spelande ögonen under den svarta
sam-metskalotten.
Omhuldad i ett enkelt hem af sin yngste son, som delade
det med honom, var det en fröjd för honom att få sig en
grundlig och het dispyt antingen i konstfrågor eller i politik, och
långt in på natten kunde då den gamle blifva sittande vid sitt
glas eller sitt brädspelsbord, under debattens hetta ibland med
en oefterhärmlig blick och min skrufvande på sin mössa eller
stötande käppen i golfvet, aldrig förlägen om nya argument för
sin mening och aldrig gifvande vika i hvad han ansåg vara
det rätta.
Som i allmänhet konstnärerna och i synnerhet konstnärerna
af hans lynne, hade Torsslow aldrig kunnat samla någon
förmögenhet. Han åtrådde heller icke någon sådan, och strängt
redlig som han var, hade han för längesedan till sina
fordrings-egare frivilligt och för all framtid afstått sin pension från den
kungliga teatern. Under sina sista lefnadsår lärer han dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
