Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sara Fredrika Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon var mäktig, understödd som den var af ett väl icke skönt,
men i hög grad uttrycksfullt ansigte, stora, talande ögon och
den förut omnämda stämman, hennes ståtligaste och mest
segerrika vapen, kraftfullt, djupliggande, ja i vissa ögonblick nästan
manligt klingande, som det var! Och med hvilket mästerskap
hon visste att använda den vid alla de olika skiftningar af
hat, hämd, raseri, glödande passion och uppoffrande
moderskärlek, på hvilka hennes stora repertoar var så rik! Dånande
som en åska i de stora själsaffektemas stormiga utbrott, kunde
den ögonblicket derpå vara mild och smekande, så, som endast
den starka, djupa kvinnorösten kan det, då den ledes af sann
känsla och sundt omdöme, parade med denna äkta, oförfalskade
kvinlighet som, medfödd, vibrerar under de mest olika
konstnärliga uppgifter och som griper så djupt och träffar så säkert,
derför att den är känd och icke allenast spelad.
I böljan af sin teaterbana väckte hon först
uppmärksamhet i sådana roller som Amenaide i Tancred, Thilda i Oden,.
Virginia i tragedien af samma namn och Elisabeth i Schillers
Maria Stuart.
När hon sedermera med sin man öfvergick först till
Djurgårds- och sedan till Mindre teatrame, stod hon der värdigt
vid hans sida som en karaktersframställarinna, till hvilken
landets första scen den tiden icke hade någon motsvarighet att
uppvisa. Många och skiftande voro de uppgifter hon der löste,
såväl inom tragediens som inom det borgerliga dramats och
äfven komediens och lustspelets område. Hennes lady Macbetht
hennes Lucretia Borghia, hennes Chudule i Ringaren i
Notre-Dame, hennes tant Bazu eller »Den högvälborna fiskköperskan»
voro alla, hvar i sitt slag, utmärkta skapelser, och den
tragiska kraften hos den forstnämda uteslöt icke på minsta sätt
den komiska godmodigheten, parade med en rättfram enkelhet
och en något uppstyltad stolthet hos den senare, som i hela
den sjelfmedvetna makten utaf Hallarnes, af alla åtlydda och
fruktade, på samma gång som omtyckta, herrskarinna, var i
sanning oefterhärmligt präktig att skåda.
Är det någon af mina läsare som minnes kvällen den 12
Jani&ri 1844 på dåvarande Nya, nu mera Dramatiska teatern?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
