Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elise Hvasser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
karakters-skådespelets betydligt mera fordrande område, genom
sitt uppträdande som Jane Eyre i pjesen af samma namn, ett
uppträdande som bildar epok i hennes konstnärslif. Man må
säga hvad man vill om stycket, och min mening är icke att
sätta det särdeles högt, men hennes framställning af rollen blef
deremot en mindre vanlig triumf för den uppåtsträfvande
skådespelerskan. Från det första ögonblicket, då den trotsiga,
egenvilliga, vanvårdade flickan var färdig att klösa ut ögonen på
sin vanartige lekkamrat och tyrann, till den sista scenen, då
den pröfvade, blida, älskliga qvinnan framstår i hela glansen
af lifvets solljusaste lycka, gaf hon der en skapelse af den mest
hänförande, mest helgjutna konstnärliga kraft och sanning, och
från detta ögonblick var hon en stor skådespelerska, som hade
publiken i sina händer.
Och likväl såg det endast tvenne år derefter ut, som om
teatern skulle för alltid gå miste om den unga skådespelerskans
eminenta förmåga, och som om det enskilda lifvet i stället skulle
eröfra henne åt sig, ifrån de lysande triumferna och de ständigt
förnyade framgångarne. Lyckligtvis för vår konst blef det icke
så. Den 1 Januari 1857 återvände Elise Jacobsson till
tempel-tjensten hos sånggudinnorna; och sedan hon den 14 Oktober
1858 trädt i äktenskap med Daniel Hwasser, är det under
detta namn som hon gjort sig oförgätlig vid vår nationella scen.
Hon har spelat Maria Stuart i Schillers drama och i
Björnsons, Ophelia, Desdemona, Julia, Thecla i Wallensteins död,
Magdalena i Lucidor, Anna Rutland i Orefve Essex, Fanchon
i Syrsan, Puck i En midsommamattsdröm, Fenella i Den stumma
från Portid, Hippolyte i Giftbägaren, Sigrid den fagra i
Bröllopet på Ulfåsa, som hon med oförminskadt behag och den renaste
kvinlighet återgifvit hundrade gånger på vår scen och till hvars
framgång hon mer än någon annat bidragit. Från de
romantiska älskarinnorna i det klassiska och historiska skådespelet,
har hon med samma framgång nedstigit till de moderna sfinxerna
i det nyare franska sededramat, der hon med parisisk elegans
och extravagans återgifvit en Frous-Frous, och med henne
jem-lika damers kameleontiskt skiftande lynnen och seder, i hvilka
lättsinnet, njutningslystnaden, begäret att lysa, blända, herrska,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
