Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Charlotte Dorsch-Bosin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I en annan likalä, som den kraftfulla, sjelfrådiga dottern i Fru
Edgrens Sanna kvinnor, och dock äro dessa båda uppgifter
hvarannan betydligt olika. Ja det är sant, men de hafva en
sak gemensamt: viljekraften, segheten i att fullfölja ett beslut,
och att, trots allt motstånd, komma till ett mål. Det ligger
öfver Charlotte Dorsch-Bosins hela konstnärspersonlighet just
en sådan prägel af energisk vilja, af någonting bestämdt, som
icke lämpar sig för det mjuka, det som är osäkert i
konturerna. Hennes stämma har samma egenskap, den saknar
mjukhet och böjlighet för kärlekssnack och ingenuejoller, den har
någonting kallt i färgtonen, som deremot gör en ypperlig effekt
hos bestämda och sjelfmedvetna karaktärer.
Jag har sett henne återgifva lady Macbeth# roll, för den
hade hon de rätta tonfallen, — jag har också sett henne spela
Ofelia, för denna veka natur passade de icke. Men emellan
•dessa poler ligger ett rikt falt för en intelligent och
framåtsträf-vande konstnär, och om hon rätt användes, kan Charlotte
Dorsch-Bosin blifva af en mycket framstående betydelse för vår
förnämsta skådeplats. Det gäller endast att kraftigt söka bekämpa
ingrodda föreställningar om det eller det rollfackets olika
valör på den teatraliska rangskalan, och att med friskt mod
gripa arbetet an, äfven om uppgiften icke tillhör de på
kulissspråket så kallade »tacksamma». Det fins ingenting som är
otacksamt inom konsten, om man endast ställer den högt och
låter den egna personligheten komma i andra rummet.
En annan af de uppgifter, hon löst på den kungliga
scenen, var Portias i Köpmannen från Venedig, en roll i hvilken
hon lyckades väl, och hvars friska, på en gång kvinligt
hängifna och manligt beslutsamma, karakter anstod henne lika
bra, som den prägtiga Rubenskostym i hvilken hon spelade den,
och som hon på ett förträffligt sätt uppbar. Hon har äfven
visat att hon kan ikläda sig den åldrande kvinnans mera
resignerade väsende, och för min del anser jag att den pröfvade
modem i Harald Molanders Vårflod, var en mycket
förtjenst-full framställning, som beriittigar till goda förhoppningar för
en kommande tid.
Det realistiska verklighetsdramat, som alt mer och mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
