- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
55

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Kom igen!” - 4.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

träffandet vid middagsbordet, så fana lion henne glad och
frisk som en nyutslagen ros, och hon gjorde icke den
ringaste invändning vid att taga en af sina dyrbaraste
toaletter och att ~visa “eferste Jackson“ all möjlig artighet och
uppmärksamhet.

När middagen kom och med den öfversten, så tillbragte
han en halttimma inne i konsulns enskilda
rum, och gjorde [-dervid-]
{+devvid+} inte särdeles stor svårighet vid att ingå på hans plan.
Han funderade visserligen i början på, om det knnde vara
riktigt hederligt haudladt mot den stackars flickan, att
begagna sig af en tillfällig likhet för att bedraga henne; men
sedan konsuln försäkrat honom att “affären“ var fullkomligt
renhårig och acceptabel, så ingick han derpå med den
reservation, att det skedde på konsulns eget ansvar, och att [-•denne-]
{+denne+} måste förbinda sig att låta saken ha sin gång, äfven
om den skulle vända sig mot honom sjelf.

Detta lofvade denne, och när han klockan half sex på
slaget införde öfversten uti sitt förmak och för sin familj
och för några gäster, som han i hast bjudit tillsamman,
presenterade honom som sin f. d. kontorist, numera öfverste
Jackson, så hade han den stora tillfredsställelsen att se
Eva, högt rodnande, skynda upp ifrån sin stol och kasta
sig uti den ankommandes armar.

Och den martialiske öfversten vacklade i första
ögonblicket; men sedan tog han mod till sig och slöt henne så
fast intill sitt hjerta, som om han aldrig gjort annat än
älskat henne i hela sitt lif.

“Det kår pra, det kår pra!“ hviskade konsuln till sin
fru, i det han förtjust gnuggade händerna. “Aldrig kunde
jack tro att det skulle lickes så perfekt!“

“Nu är min Efe eferstinne!“ sade konsulinnan förnöjd,
i det hon betraktade det lyckliga paret.

“Han speler komedi som en riktig aktér,“ tänkte
konsuln, i det han slog i aptitsupen. “De amerikanarne duke [-•då-]
{+då+} till allting!“

TJnder middagen sutto de båda lyckliga bredvid
hvarandra, och nog kan man antaga att de drucko en
kostligare drufvosaft ur hvarandras strålande blickar än ur de
skummande champagneglasen; och när slutligen konsuln
fattade sitt glas och drack deras skål, som ett blifvande äkta
par, så kunde sjelfva de torra siffermenniskor, som suto
omkring bordet, icke underlåta att lyckönska de unga tu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:37 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/1/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free