Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två ljus - 1. Det röda ljuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan han åter sutit tyst några ögonblick, rörde sig
läpparne på nytt liksom mekaniskt, och med samma uttryck
som förut, af på en gång bitterhet och segerglädje,
fortsatte han halfhögt som nyss sitt samtal med sig sjelf:
“Ja, jag har uppnått det! Mycket har det kostat mig:
mången blomma har jag måst trampa ned på vägen till
målet; men nu är jag der! Nu är min ärelystnad tillfredsställd,
nu har jag en ställning som anstår mig — nu vill
jag börja tänka på att försona!“
Och dervid blickade han allt djupare in i ljuslågan,
som flammade till i detsamma; det hade kommit en tjuf
på ljuset, men den stränge lagkarlen såg honom ej, han
fortsatte som förut. “Försona? Har jag väl något att
försona? Har jag inte alltid handlat strängt rättvist,
rättrådigt och utan undseende, så som det höfves en man? Har
jag inte alltid varit ärlig, sann, ordhållig? Försona? För
det jag föraktat det poetiska, det romantiska i lifvet och
hållit mig till det praktiska, det solida, det som föder
mannen och upprätthåller staterna? Nej, jag har ingenting att
försona! Jag har alltid handlat rätt, utan anseende till
personen, och just deruti ligger min styrka!“
Vid dessa ord var hans anlete stolt, hans öga blixtrade,
bröstet höjde sig kraftigt, han var verkligt ståtlig att åse,
och tjufven på ljuset brann allt klarare och upplyste de
triumferande dragen.
På en gång föll den af ifrån veken och ned på ett
papper nere på bordet. Det var ett stackars gulaktigt,
illa hopviket, fläckadt papper som låg der skamfullt och
smutsigt, snarlikt en trasig tiggare i en högtidssal, och
om några ögonblick började tjufven att fräta omkring sig,
papperet begynte kolas och ett starkt os af brändt linne
spred sig i rummet.
Då vaknade den stolte mannen ur sin tankfullhet, och
när han blef varse orsaken till det os, som så obehagligt
stack i hans romerska näsa, släckte han hastigt med fingret
den rykande tjufven och fattade tag uti papperet för att
kasta det på stenarne vid den nära stående eldstaden.
Men i samma ögonblick föllo hans ögon på tvenne
skritna ord utanpå det gulnade bladet, och vid åsynen af
dessa ord bleknade hans nyss så stolta kind, det stränga
hufvudet sjönk ned mot det nyss så kraftigt arbetande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
