Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Liten Karin“ - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blå kanter, ett kolossalt “H“ prunkande utbredde sig på
gul botten.
I)et var nämligen fader Lars som skänkt sin
son vimpeln, ocli som “Ida“ på hans språk
hette “Hida“,
så hade han följaktligen låtit insy ett “H“ i vimpeln, och
Petter ville för gubbens skull icke ändra bokstafven.
Men Petter var så mycket barn af sin tid, att han,
när fadern icke hörde det, kallade sin båt “Hilda“ i stället,
för att und.vika stadsherrarnes åtlöje.
Som andre man på storbåten hade Petter en liten
låghalt och skelögd karl, som hette Zachris, och som var
känd för att vara en elak och bakslug sälle.
Petter stod till rors och Zachris höll på att hugga
sönder ved för att i kabyssen sätta på den oumbärliga [-kaffepannan,-]
{+kaifepannan,+} alla skärgårdsbor« och enkannerligen alla
skeppares fröjd och gamman.
“Jag tror hon friskar opp till qvällen,“ sade Petter
betänksamt, i det han tittade mot vindsidan,
“få se om inte
vi få ta och lägga oss vid Vaxholm eller Sticksund.“
“Ah, det vore väl skräp,“ menade Zachris,
“om inte
en skulle kunna gå öfver Trälhafvet för den der.“
“Ja, men hon blåser ju emot, så det är riktigt regalt!“
svarade Petter, som tydligen hade sina skäl att vilja ligga
stilla, ty han var annars icke en af de rädda, utan gick
ofta ut då de flesta skeppare lade sig i lä under holmarne.
“Då ä’ det väl likast te’ lägga sig i Vaxholm
åtminstone, der det finns en reel krog te’ tillgå,“ svarade Zachris,
som var en stor
dvrkare af den svenska
nationaldrycken. “Och så skulle jag ha litet socker och kaffe hem
till syster min.“
“Jaha, och jag skulle väl ta’ litet romm hem te far,“
bifogade Petter, sedan han spejande sett sig omkring och
borta åt Vaxholmssidan tydligen sett en brunmålad båt
med grön rand som tycktes vilja lägga till vid bryggan.
Petters hjerta hoppade i bröstet, och han tog ett raskt
tag i rodret så att skutan lofvade upp i vinden och tog
ett dugtigt skutt hon också, liksom hade hon förstått sin
herres otålighet. Med fräsande skum omkring bogen kilade
Ida af nedåt Vaxholm, och inom en q vart lade hon till
vid “skeppsbron“, som den enkla träbryggan om somrarne
plägar kallas utaf badgästerna.
Den lilla bruna båten med gröna randen låg nu helt
lugn och stilla i hamnen derinnanför, och när Zachris väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
