Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Liten Karin“ - 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Anfäkta den rospiggen!“ skrek rorsmannen från
kuttern, “nu har han fatt
Tatten på sin
qvarn! Men jag
tycker om’en i alla fall! Hör du!“ ropade han åt Petter med
händerna
för munnen, “hjelp oss af, så
ska7 du fa tio
riksdaler! Du ska
veta vi ha kappsegling i morgon!“
[-“Nej-]
{+“Sej+} tack!“ ropade Petter tillbaka, “hjelp er
sjelfva
ni, så fick jag göra, ni!“
“Men det är synd om dem!“ sade liten Karin, “och
vore du riktigt snäll, Petter, så Tände du om och försökte
hjelpa dem ett tag! En kan aldrig
veta liTad det är godt för!“
Petter
svarade icke ett ord, han bara såg på liten
Karin ett ögonblick, och hvad han läste i de klara, blå
ögonen Tet jag icke; men det säkra är att han, trots alla
Zachris’ och Anders protester,
rände skutan och gjorde ett
slag uppåt fjärden för att i niista Tandning kunna komma
lika nära kuttern som förut.
“En ska’ då Tara bra galen, för te’ göra tockna
morsgrisar någon tjenst,“ mumlade Zachris mellan tänderna, “men [-Tänta-]
{+vänta+} mig, fader Lars ska’ nog
fä Teta af et!“
“Håll en ända klar,“ ropade Petter åt herrarne på
kuttern, “och sätt ut jollen med’na, så att jag far tag i’na
när jag kommmer ner!“
“Det var hederligt hjerta på karl!“
STarade rorsmannen från kuttern.
Och ändan hölls i beredskap och när Petter kom ner
fattade han tag i den
ocli slog fast den akterut, och när
det
Tar gjordt föll han af en smula för att
fa Tinden mera
fullt, och derpå satte skutan af som en fiskmås öfver
vågorna, och i ett enda tag var kuttern af grundet så att [-det-]
{+clet+} sjöng om den kopprade botten.
“Se så der ja!“ sade Petter, i det han kastade loss
ändan, “nu ser ni hvad rospiggen kan vara bra te, och en
ann’ gång kan ni låta bli te skälla på’n när ni far förbi.“
“Stopp! stopp!“ ropades från kuttern, “du skall ha
din betalning!“
“Nej, jag vill ingen betalning ha,“ svarade Petter stolt
och fortsatte ein väg.
“Hvad heter du då, hedersknyffel?“
“Petter Larsson från
Ljusterö, om ni vill veta’t.“
“Och skutan din?“
“Hilda!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
