- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
114

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skärgårdsfröknarne - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ändan och en latmask i den andra“; — men detta oaktadt
påstår jag ändå att fiska är ett af de mest uppfriskande
nöjen som finnas. Ty icke far man omkring, eller sätter
sig ute på sjön, endast af grymhet eller girighet, för
fiskens skull: fisken är endast en förevändning, huru god
och lockande den än är. Man sitter der för den friska
luftens, de sqvalpande vågornas, den herrliga ixtsigtens och [-deu-]
{+den+} helsosamma rörelsens skull. Först tar man sig en
nyttig och behaglig motion vid årorna, sedan njuter man
sitt ljufliga ‘far
niente‘ antingen vid en udde, en prick,
eller också uppe i land under några skuggiga alar, ifall
fisken icke är i taget. Och detta skulle vara råhet?
Sannerligen skulle det icke då vara rätt roligt att iå veta hvad
finhet är, eller hvad ni ville sätta i stället, som kunde
uppväga detta friska och naturliga lif.

Men medan vi funderat öfver detta, har grosshandlarn
hunnit fram till Ornöudden der gubben Jansons värde herr
son tagit stenarne ‘för snålt‘, och sedan han förtöjt sin
sump mellan ett par af de största stenarne, samt ur den
medföljande lådan intagit en väl behöflig frukost med
åtföljande risp, begaf han sig upp i land,
fullt besluten att
icke låta afvisa sig från skärgårdsfröknarne, som han hört
att det gått mod så många andra. I)e hade nämligen icke
något särdeles rykte för gästvänlighet om sig, och man
påstod att de gått så långt i
skärgårdsnjugghet, att man
till och med måste köpa orden af dem.

Nar grosshandlaren klättrat upp på klinten der ‘trollet’
stod, då Lars gick för nära med storbåten, stannade han
något andfådd och såg sig omkring för att upptäcka hvar
den underliga stugan låg. Den var icke långt borta. På
en martallsbacke mellan tvenne höga bergskullar på något
afstånd, såg han ett grått tak, och en hvitmenad skorsten.

“Der måste det vara,“ tänkte han, och derpå tog han
Gud i hågen och begaf sig åstad, bärande i handen en
tom butelj
afsedd för bevarande af den mjölk som han
ämnade köpa, för att derigenom få ett lämpligt tillfälle
att presentera sig och inleda ett samtal.

Kommen så långt fram att han kunde se kojan, der
den låg i all sin ursprungliga enkelhet framför honom,
stannade han omkring femtio steg
derifrån på en liten
upphöjning, och utbrast i ett ovilkorligt utrop af förvåning.
Och det var icke utan att man kunde bli förvånad vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:37 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/1/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free