Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A eller Ö - 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-tag’it-]{+tag-it+} med sig’ litet
ernått i den stora kjolsäcken, fick lof
att från början till slut redogöra
for hur han hade det i
TJpsala, om
m&nadspenningarne räckte till, och om den der
lilla serskilda sändningen från fröken Stafva vid nyårstiden
hade varit välkommen, med mera sådant som för
don beskedliga fröken var af högsta vigt att tå veta.
Blenda och löjtnanten hade redan arm i arm begifvit
sig af på en promenad uppåt björkskogen på sidan af sjön,
och som de sågo ingenting mindre än sällskapliga ut för
annat än hvarandra, så hade Lilly naturligtvis inte den
ringaste böjelse att följa med dem. Birger hade lånat
löjtnantens metspö, och stod nu på samma sten som denne
före frukosten, görande fåfänga försök att
lästa en stor
mörts uppmärksamhet på den
fluga han hade på kroken.
Lilly var således alldeles ensam, och såg mäkta
ledsen ut der hon satt under en af alarne stödande sig mot
dess stam, med den lilla halmhatten i knät, och fingrarne
sysselsatta med ett långsamt plocka sönder ett par
gull-vifvor som växte strax bredvid der hon satt.
“Jag är inte en smul mera för Blenda!“ suckade hon
för sig sjelf, “hon har inte ögon för annat än löjtnanten,
den stygga,
obeskodliga löjtnanten som är så afundsjuk om
henne att man knappt
får tala henne till! Och så vill pappa
påstå att det skall vara så der med alla som bli kära?
Då vill jag aldrig bli kär. .. och ingen far nån’sin bli kär
t mig! ilen kan jag hindra det? Ähja, det har ingen fara!
Efter den der unga herras utsago är jag ju en . . . fy!
jag
vill inte säga ut det der stygga ordet! Men vänta mig, det [-sku’-]
{+ska’+} han få betala! Jag ska’ visa honom att jag inte är
någon ... någon sådan unge som han tror, ja det ska’jag!
Och när han
^erkänner att jag är någonting helt annat, då
ska’ jag skratta åt honom, och vända honom ryggen så
här...“ och med detsamma vände hon på
hufvudet, och
spratt till i det en hastig rodnad spred sig öfver hennes
vackra ansigte och ända nedåt den hvita halsen. Ty några
steg ifrån henne stod vår unge student, som hade ledsnat
vid att försöka narra den stora mörten, och Lilly tyckte
att hans stora mörka ögon voro fastade på henne med ett
sådant uttryck som hade han sedan ångrat sitt förhastade
utrop.
Efter några ögonblick var Lillys förlägenhet öfver,
och hon frågade sedan hon hastigt stigit upp:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
