- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
153

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A eller Ö - 6.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Just ditåt ska’ vi. Qvarnviken skär in der, ooh det
är just vid foten af barrskogen som bäcken faller ut ur sjön.“
“Nå, då tar jag stamhåll på alame, så går det bra,“
svarade Birger, inom sig förtjust åt den vackra utsigt han
på detta sätt skulle få njuta i minst
cn halftimmas tid, ty så
långt tyckte han ungefärligen att det kunde vara öfver sjön.

“Men herr Birger får inte ro hårdt,“ sade
Lilly småleende, — hon hade redan börjat att utföra sin hämdplan,

— “för då vickar ökstocken, och då blir jag rädd.“

“Det kan jag aldrig tro!“
menade Birger.

“HvilketV Att ekstocken vickar?“

“Nej, men att ni blir rädd, fröken Lilly! Ni var inte
rädd i morse.“

“Nej, men för sjön är det en annan sak. Jag är inte
så modig som ni tror, herr Birger!“

“Nå, Gud sko lof för det!“ utbrast denne
j det han
tog ett dugtigt årtag, så att ekstocken verkligen vickade
till litet.

“Jaså, ni vill att en flicka ovilkorligcn skall vara rädd
af sig?“ frågade Lilly litet blek i det hon fattade tag med
sina båda små händer i båtkanten, “nå, då kan ni ju vara
belåten nu, sedan ni verkligen
lyckats att skrämma
mig.“
“Förlåt mig!“ utbrast Birger med en på samma gång
så rörande och så skälmaktig min att Lilly inte kunde hålla
sig från att skratta, hur ond hon också blef på sig sjelf
för denna brist på sjelfbeherrskning, — “förlåt mig, men
jag blef så glad öfver att ni kunde vara litet rädd, att
jag tog i litet hårdt! ni kan visserligen säga att det är
bara egenkärlek af oss karlar, derför att vi så gerna vilja
visa oss modiga, och jag vill gerna medge att så är. ilen
det finns ingenting mera behagligt än en liten ofrivillig
rörelse af rädsla hos en ung flicka...
den klär henne lika
bra som det hastiga lyftandet af vingen klär en dufva, som
strax åter lägger ner den för att om en liten stund igen
skrämmas opp af
en liten småsak utan betydelse!“

“Ja, men pappa har inte uppfostrat oss till några rädda
dufvor, han inte!...“

‘»Ert lilla tag i båtkanten nyss, öfvertygar mig om
att ni, fröken Lilly, lika litet kan förneka er natur som
dufvan sin!“ återtog Birger med en säkerhet som föreföll
Lilly fasligt retsam; men som hon föresatt sig att visa sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:37 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/1/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free