Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A eller Ö - 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Jaha! Fast, det ä’ sannt, det är varmt att gå på
eftermidda’n ... kan stanna tills i morgon bitti’. Och så
får ni inte se hvarann förr än till hösten.“
“Snälla, snälla pappa!“
“Seså, tafsa inte hit med fingrarne! Hjelper inte!
Vill se om ni har allvar med er. Får skrifva en gång
i veckan ... mången får lefva på mindre. Ä’ ni af samma
tankar i höst så få vi se! Dermed basta! Kom nu och
drick kaffe! Satans historier! Gå och förälska sig så der
som ett skott krut!“
Och dermed gick majoren, till utseendet mäkta
förgrymmad, men i sjelfva verket hjertligt förnöjd, förut
nedför vägen och framåt boningshuset, och de unga tu följde
öfverlyckliga efter. Så länge de icke sågo boningshuset,
gingo de arm i arm, sedan skiljdes de hastigt åt, men
icke så hastigt ändå, att icke majoren, som sneglat åt sidan,
hade märkt hela manövern.
“Moget äpple faller fort,“ tänkte han för sig sjelf,
“kunde ha fallit på sämre jord! ... Vill ihop! Ä’ som det
ska vara! Får ett par bra karlar åt mina flickor, och då
ä’ det ingen nöd att ta afsked och få träffa Malin min!
Ser nog det här hon; hoppas hon tycker att hennes gamla
major handlat rätt! Talar om det nu för pojkarne våra,
som gick före henne! Kärlek ska det vara, riktig kärlek
bara, så går det bra! Det är både a och ö det, begynnelsen
och slutet!“
Och icke sannt, min läsare, den gamle majoren hade
ju rätt?
När han några år derefter på sitt gamla Torsäter tog
afsked af sina båda döttrar och sina båda mågar, kaptenen
och professorn, så kunde han med lugn lägga sina ögon tillhopa,
ty han visste nu att deras kärlek var af rätta slaget,
just af den goda sorten, som förenat honom och hans Malin:
lust och lek, och hi och hej, och a och ö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
