- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
198

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fröknar - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Jo, jag- menar att... att... hm, att efter som lilla [-fröken-]
{+iröken+} säger ilina åt dotter min, hm! — och tant åt hustru
min, så kunde gerna
lilla fröken säga — hm. ..!“

“Säga farbror åt pappa!“ interfolierade Mina.

“Ja, det Tar just inte så alldeles utan att jag mente
just som så!“ förklarade herr Anderson, och såg nu lika
förläget på guvernanten som han på förmiddagen sett på [-landshöfdingen;-]
{+landshöfdmgen;+} “och
visst ä’
tí råbarkade af oss, det
förstås, och ha inte nå’n annan bildning än den en
lår innanför disken, och den ä’ det både si och så med, — men
nog ska’ lilla fröken få ett godt hem här, det kan jag lofva!“
“Det löftet tar jag fasta på, bäste farbror!“ svarade
den unga guvernanten, i det hon ånyo räckte honom sin hand.
“Gör det, fröken lilla!“ utbrast Anderson helt förtjust.
“Julie!“ rättade guvernanten.

[-“Fasligt-]

{+“FasUgt+} krångligt det der! försäkrade Anderson, men
såg ändå mycket förtjust ut. “Ska’ väl försöka att komma
ut me’t,
Schuli lilla!“ — och dervid tog herr Anderson
munnen full med sch-ljudet, — “fast det är väl franska
eller tocke der, som jag just inte har precis någon
fallenhet för, men det reder sig väl, det också. Nu ville jag
bara säga ett ord så godt som två — hör du, Mina
lilla,
jag tyckte att mamma ropa’ på dig!“

[-“JSej,-]

{+“Nej,+} det hörde jag inte, pappa!“

“Jo, min själ, gjorde hon så! Gå ut och hör efter du,
min flicka!“

Och Mina, bedragen af herr Andersons
allvarliga min,
skyndade sig ut i det angränsande förmaket.

Hon hade icke vväl kommit ut förr än herr Anderson
vände sig till den nya guvernanten, sägande helt
trohjer-tadt och beskedligt:

“Hör nu,
Sckuli lilla, ett ord så godt som två. Se,
gumman min ä’ så der litet. .. litet kort om hufv’et och
litet rakt bus på, men hjertat ä’ det ingen fara med, ser
lilla
Schuli... och var derför inte ond på’na, utan det ger
sig nog. Lilla
Schuli ser för resten ut att kunna vända
ut och in på både hvitt och svart“ — här plirade herr
Anderson helt godmodigt på don vackra guvernanten, —
“så det ger sig nog. Men nu hör jag gumman min komma,
ta’ nu mig under armen, så gå vi rakt ut i salen och få
oss
hte i oss med detsamma.“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:37 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/1/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free