- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
276

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Besynnerlige herrn“ - 6. - 7.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

så långt ut i verlden, och det var Inte utan att, sedan
gumman lugnat sig något, hon starkt funderade på att
gifva sig af med till Paris. Men det insåg hon till slut
icke gick an, “ty,“ sade hon, “inte skulle jag, gamla
enfaldiga stackare, kunna fara på jeruväg och lära mig tala [-iranska,-]
{+franska,+} och då skulle jag ju bara bli till besvär för
barnet, vet jag! Ah nej, vår Herre styr nog för henne så det
blir bra, och tar jag lefva, så skall jag nog fa se, att
kortena hade rätt, och att den ljusa vägen låg för henne!“
Några veckor derefter tog Maria afsked af sin käre
välgörare och af den gamla qvinnan, som så länge varit
henne i moders ställe, och med ett framtidshopp, som segrande
höjde sig öfver stundens smärta, gick hon på en gång vemodig
och glad sitt ljusa framtidslif till möte.

Det fattiga tiggande barnet var
1111 en blomstrande
jungfru — 011 rik natur var räddad åt fosterlandet och
konsten.

När ‘besynnerlige herrn* på den dagens afton satt i
sitt ensliga hem och tänkte på den unga fogeln, som
1111
glad och undrande flög ut i den nya verld som öppnade
sig för dess tjusta blickar, sade han för sig sjelf:

“Jag skall kanske aldrig återse henne här i verlden,
men det är detsamma. Gud skall välsigna mitt utsäde,
och hon skall uppfylla min sista önskan i
afskedets stund: [-“Korn-]
{+“Kom+} igen som en renhjertad qvinna, 0111 också
konstens högsta mål ej hinnes af din längtande själ!“

*



7.



Och den besynnerlige välgörarens bön blef hörd. Tre
år derefter återkom den unga flickan till fäderneslandet,
ren som hon lemnat det, och nu en utbildad konstnär. Men
då hade den ‘besynnerlige herrn‘ redan slutat sin jordiska
vandring, och de fattiges och föraktades välsignelser glänste
i friska tåreperlor på hans nyss tillslutna graf. Den gamla
mormodern fick upplefva den glädjen att återse sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:37 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/1/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free