Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
8YABT Pi HVITT.
“Hm, jag skall gå ut och skynda på henne/4 sade
doktorn och gick.
När de båda q vinnorna blefvo ensamma, fattade den
sjuka på nytt sin unga tröstarinnas hand och hviskade, i
det hon förde den till sina läppar:
“Älskade ni honom mycket högt? Var ni lycklig
med honom? Ack ja, det måste ni ha varit! Sörjer ni
honom djupt ?“
“Ja,“ hviskade den unga enkan tillbaka, “jag söijer
honom mycket... mest kanske för det, att jag inte alltid
var hvad jag borde varit emot honom.“
“Så är det alltid med oss qvinnor, när man beröfvat
oss vår kärlek... och inte sant, ni lofvar mig ju en sak:
ni skall inte lära lilla Anna att förakta sin stackars mor?
Jag blef inte hans af lättsinne, jag blef det af kärlek...
tror ni mig?“
“Ja, jag tror er... och er dotter, arma qvinna, skall
lära att välsigna sin mors minne.“
“Hvad ni är god! Och ni sjelf, ni föraktar ju inte
den arma, som lidit så mycket ?“
“Jag beklagar och jag högaktar er i er olycka. Hade
jag förut lärt känna ert olyckliga öde, så tro mig, jag hade
gjort allt för att mildra det.“
“Jag tror er... men jag skulle inte... ha det bättre
... jag skulle försona hvad jag brutit. Nu känner jag mig
så trygg... nu vet jag, att Gud har förlåtit mig. .•. Tyst,
kommer inte der mitt barn? Jo, jo, det är hon!“
Den sjuka hade hört rätt. Om ett ögonblick öppnades
dörren och doktorn inträdde i rummet med den lilla flickan
vid handen. Utan att gifva sig tid att se på den
främmande damen, skyndade flickan fram till modem, hvars i
döden halfdomnade armar knäpte sig samman kring barnets
hals och slöto henne till det arma modershjertat, som snart
skulle upphöra att slå.
“Mamma, mamma!“ ropade barnet gråtande, “du får
inte dö, du far inte gå ifrån mig ... jag har ju ingen annan
i verlden än dig!“
“Jo ... mitt älskade bam...“ hviskade den döende
med mödosam ansträngning, “du har en bättre mor... än
jag nånsin kunnat blifva ... här ser du henne ... ser du,
så vacker ... så mild hon är ... Gud välsigne dig, mitt
älskade barn ... hans ...“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
