Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den starkaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Nej, han talade ftillt redigt, men hans uppsyn och
ord voro så stränga och så kalla, att jag mer än väl ser,
att han aldrig skall förlåta mig!“
“Jaså, han morskar upp sig igen,“ utbrast kaptenen
allt mera uppretad; “han har inte fått nog minnesbeta
ännu, men jag ska’ så sant jag lefver lära honom...“
“Seså, lugna dig!“ sade prosten, i det han stälde sig
i vägen för kaptenen, som ämnade rusa in i sjukrummet,
“du skulle förderfva alltsammans! Tag hit Haralds bref;
här är det prestens pligt att gripa in, och vi få väl se,
om inte jag här kan uträtta mera än du. Är det nu
någon derinne hos honom, fröken Valborg ?“
“Endast gamle Lundin! Han vill inte se någon annan.“
“Och hvar är fröken Berna ?“
“Uppe hos sig; pigan sade nyss, att hon legat i
nervattacker hela morgonen.“
“Gå då upp till henne så länge och låt oss gamla se
om er morbror så godt vi kunna. Var lugn, lilla fröken,
vi ska’ nog ställa allt till rätta igen.“
Med en tacksam blick på dem båda gick Valborg upp
till den stackars Berna, sedan hon först i förstugan utbytt
ett vänligt ord och en sorgsen blick med den unge
förvaltaren, som stod utanför dörren, ängslig att få
underrättelser om den sjuke.
“Han är bättre,“ sade Valborg suckande, “men jag ser
allt för väl att han aldrig skall förlåta oss.“
“Inte så, min älskade,“ svarade den unge mannen, i
det han lugnt och förtroendefullt såg in i hennes förgråtna
ögon; “vår Herre hjelper oss nog! Och om det också
dröjer, så kunna vi ju vänta, är det inte så?“
“Ja, det kunna vi,“ svarade Valborg sakta, och kände
sig så innerligt styrkt, då hon såg upp i den unge
mannens lugna och tillitsfulla ansigte. Och derpå skiljdes de.
“Stanna du nu här,“ sade prosten under tiden till
kaptenen derinne i salen, “medan jag går in till honom
och söker att få litet förnuft i hufvudet på honom.“
“Jo, det måtte bli ett rart göra,“ brummade kaptenen,
“lika gerna kan du få en kalkon att tycka om rödt. Men
ge dig af nu då och lexa upp honom ordentligt, men var
inte för svår emot honom ... den gamle tvärviggen ...
synd om kräket i alla fall. Har varit en bra karl, fast
arg som en dogg!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
