Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lillbo-Petter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han inte löser mig från mitt löfte sjelf, så väntar jag på
honom.“
“Ja, jag vet nog det,“ svarade Magnus eftertänksamt,
“men det är just derför jag ville veta också, hur Elin
skulle uppta mitt tillbud om Elin inte hade lofvat sig åt
Lillbo-Petter ... för si, i fall han inte kommer hem, så skulle
det alltid vara bra te veta.“
“I så fall,“ svarade Elin med fullt allvar och dock
med ett litet halft löje, som klädde henne särdeles väl, “i
så fall skulle jag kanske svara ja, om jag vore tio år
yngre.“
“Ja, men om jag nu inte vill ha’ nån ung slinka
te’ hustru, utan tycker mer om te få en som ä’
stadig och förståndig, förstås när hon inte ä’ lastgammal
för det.“
“Det blir, förstås, Magnus egen sak det, men di säger
att det aldrig ska’ vara bra att hustrun ä’ äldre än
mannen, har jag hört.“
“Hvad den saken anbelangar,“ menade Magnus lugnt,
“så får det fåll bero på hvars och ens eget tycke, tänker
jag. Det vill säga, att Elin säger abslut nej för det
när-varande.“
“Ja, jag kan inte annat. Men det vill jag säga
Magnus, att vore jag yngre och hade jag inte lofvat bort mig
åt Petter, så skulle Magnus vara den enda jag tog, för jag
vet att Magnus är en hederlig och bra gosse, och det är
ändå det förnämsta här i verlden.“
“Ja tack för det då,“ svarade Magnus, i det han steg
upp och gjorde sig i ordning att gå, “jag kan inte lasta
Elm för det att hon håller tro och lofven så som hon gör.
Och fast det är ledsamt för mig, så ä’ det bra gjort utaf
henne, det kan ingen menniska säga annat, inte. Men ge’
mig nu hand på att Elin aldrig tar någon annan, om Petter
inte kommer igen, för då ska’ jag nog vänta, om det vore
aldrig så länge. “
Det tyckte då Elin att hon inte gerna kunde neka den
hederlige gossen, och Magnus kramade hennes hand så
varmt och trohjertadt som om han redan skulle ha’ rådt
om den, hvarpå han sade sitt “adjös“ och aflägsnade sig,
mycket gladare och hoppfullare till sinnes än hvad man i
allmänhet brukar vara efter ett misslyckadt frieri.
Nämndeman, som såg honom gå bort öfver gården, höll sig vis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
