Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herr Stenkol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från sin sjukdom eller sin sorg öfver den torre älskarens
trolöshet ?“
“Ja, men tillåt mig säga, fru öfverstinna,a utbrast
assessorn med harmsen ton, “att nu är det ni som är
besynnerlig! Det är ju ni sjelf, som velat att giftermålet
skulle ske så fort som möjligt — och nu vill ni att det
skall skjutas upp.“
“Men då det är i ert eget intresse...“
“Mitt intresse ligger deruti att så fort som möjligt tå
saken afgjord!“ sade assessorn med bestämd ton; “och jag
hoppas att ni inte har för afsigt att återta’ ert ord.“
“Ni iortjenade inte bättre,“ svarade öfverstinnan, också
å sin sida stucken af hans bestämda uppträdande, “och
visste jag bara att den der unga qvinnan hade talat sann t,
då hon påstod sig vara hans syster, så tror jag nästan att
ni finge se er om på annat håll, min kära assessor. “
“I det fallet kan jag vara lugu,“ sade assessorn med
ett segrande smålöje; “sådana der systrar fins det godt
om i Stockholm och den skall vara bra enfaldig, som låter
lura sig af dem!“
Innan assessorn ännu talat ut, inträdde den gamla
pigan med ett kort, som hon lemnade åt öfverstinnan.
“Hvad vill det der säga?“ frågade denna, i det hon
kastade ögonen på kortet, der hon otydligt läste tvänne
namn, “hvarifrån har du fått det der?“
“Det står ett ungt herrskap utanför, som lemnade
det och ville tala vid öfverstinnan,“ svarade den gamla
trotjenarinnan.
“Emil Blom och Fannv Hyllner,“ läste öfverstinnan
på kortet, “jag känner ingen med det namnet... det ser
ut, som om de vore torlofvade... men i alla fall, bed dem
stiga in i salen så länge... jag ska’ bara lägga ihop mina
kort. Hvad tror ni det kan vara, assessor? Men hur ser
ni ut? Hvad i alla tider går åt er?
Och det kunde öfverstinnan visserligen ha skäl att
fråga, ty assessorn stod der som en sannskyldig bild af
den mest påfallande förargelse och förvåning. Namnet
Fanny Hyllner hade åstadkommit detta underverk, och
det hade väl gjort ännu mer än så. Det hade lockat upp
Siri ur hennes vemodiga drömmar, och hon stod nu med
blixtrande ögon och högröda kinder på tröskeln till
förmaket, i det hon med den ena handen lätt stödde sig mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
