Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När generalkonsuln ibland höll väsen derför att unga
herrn varit för sent ute en qväll, eller när modern satt
och gret derför att han kommit hem med en försvarlig
floröhufva, så brukade Edvin dagen derpå säga åt sina
bekanta, när de träffades “i torget“ eller på kaféet: “Gubben
bråkar så förbaskad t, och gumman gråter; men ser ni
gossar, det bryr jag mig inte om, för jag vet att inom sig
tycka de om att jag lefver gentilt!“
Och han hade, gudnås, rätt! Bet smickrade dem båda.
Fadern derför att det väckte uppseende, och modem
derför att sonen var så vacker, och att allt hvad han företog
sig, klädde honom så väl. Be hade för öfrigt den fula
vanan, som isynnerhet föräldrar borde akta sig för, att
skryta öfver sonen i hans egen närvaro, och alla deras
umgängesvänner gjorde detsamma, för att göra sig
behagliga för värdfolket. Be enskilda lärare som sonen hade,
voro i allmänhet också för beroende för att kunna säga
sanningen: en af dem, en ung kandidat från Upsala,
försökte det och afskedades redan efter Q or ton dagar, derför
att han var för sträng.
På detta sätt uppväxte Edvin i en atmosfer af
smicker, förgudning och godtycke, som redan från böljan lade
en skef och falsk grund för hela hans lifsåskådning.
Aktning för arbetet, blygsamhet, sedligt värde, blefvo för honom
tomma ord utan mening, och lifvets hela uppgift syntes
honom vara att roa sig och förstöra penningar.
Modern, som visst icke var en qvinna utan principer,
vår mången gång inom sig rätt bedröfvad öfver den
ytlighet och de olater han lade i dagen; men svag som hon
var, tröstade hon sig med att det nog skulle bli bättre,
bara förståndet vaknade.
“Han är så ung ännu!“ plägade hon säga till sina
väninnor; “och det vore synd att förstöra hans
ungdomsglädje genom stränghet och tvång! När han har gått och
läst, skall han nog stadga sig!“
“Bu skall inte vara ledsen, min gumma!“ tröstade
konsuln henne, när hon en morgon gret bittra tårar öfver
sonens första rus; “jag var också en riktig vildbasare som
pojke/ men har jag inte blifvit en präktig karl? Sådana
pojkar bli alltid de bästa männen! Och skenar han öfver
skacklorna, så piskar jag upp gunstig herrn!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
