Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Åh det .var bara min hustru, »om tog Sigfrid
härifrån, för att han inte skulle väcka dig, mamma/4 svarade
Edvin, på nytt gäspande öfver sin tidning.
V7
Under natten, som följde på denna qväll, mognade hos
Klara ett ödesdigert beslut, som hon redan förut fattat,
men oupphörligt dröjt med att sätta i verket; det att
frivilligt skiljas ifrån en make, som hon numera hvarken
kunde älska eller akta. Hon ansåg det nödvändigt, icke
allenast for sin egen utan ock för sonens skull. “Honom
skall han icke få förgifta,“ var hennes ständiga tanke, och
som hon icke länge behöfde söka efter en anledning att få
resa hem till Hamburg, der svägerskans sjukdom och
talrika rykten om broderns iråkade obestånd fordrade hennes
närvaro, hade Edvin ingenting emot att lemna sitt tillstånd
till hennes färd. Allt djupare snärjd i den lättsinniga
qvin-nas nät, på hvilken han uppoffrade allt hvad hans dåliga
finansspekulationer ännu lemnade honom öfrigt, såg han
icke ogema att han blef fri från det tryckande band som
hustruns närvaro lade på honom. Det enda som smärtade
honom, fast han knapt ville erkänna det för sig sjelf, och
ännu mindre för någon annan, var skilsmessan från sonen,
vid hvilken han föst sig, kanske just derföre att gossen
egentligen aldrig fick bry sig om honom, äfven om han
ville. Men, tänkte han, vill jag ha honom tillbaka, så kan
jag det altid; nu må han följa med sin mor; ty nu är han i
alla fall bara besvärlig. När man kan ha något nöje af honom
en gång, då är det tid för mig att inträda i min rätt.
Generalkonsulinnan, som härvidlag skulle kunnat och
bort vara den sammanhållande, den försonande principen,
gjorde ingenting annat än suckade öfver sin migrän, och
på detta sätt lemnad helt och hållet ensam med sina
dåliga böjelser, gick Edvin Hoff allt mer och mer utför både
i ekonomiskt och sedligt hänseende. Snart nog var han
känd som en storspelare både på börsen och i det enskilda
lifvet, och när den väldiga stormbyn kom, som bortsopade
så många stora namn från de europeiska börserna, så var
han redan ett öfvermoget träd, som ett vindkast kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
