Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bryn af mörkare farg än håret. Öfver en betydligt
sneddragen mun tronade en stor, krokig näsa med väldiga koppärr
och en den allra lifligaste kopparfårg på spetsen och
vingarna. Ett tunt och stripigt skägg gick rundt om
ansig-tet och hade under hakan vuxit till en ganska
aktnings-bjudande längd, men var bitvis instoppadt mellan en
gammal, urblekt svart spännhalsduk, som tycktes betydligt
genera den korta halsen. Drägten bestod af en gammal,
lappad, gråbrun kavaj, ett par betydligt illa medfarna
mol-skinsbyxor, en sjöstöfvel och en gammal resårsko, som var
mera snedgången än en rättskaffens skopersedel har
rättighet att vara, för att kunna uppfylla sin bestämmelse.
Ett litet kort, trasigt förskinn med en stor messingssölja
midt på magen, fulländade kostymen.
Den underliga figuren tycktes ändtligen ha’ fattat sitt
beslut och styrde kosan rakt på platsen, der vi sutto.
“Guds fred vackert!“ helsade han med ett litet kort
skratt, snarlikt en gnäggning på afstånd, i det han lyfte
på mössan, så att litet mera hår kom fram mellan
skärmen och tinningen; “kan just undra, hur en ska’ kunna
få fatt på en litteraktör, som ska’ bo här på sommarnöje!“
“Kan hända att det skulle vara jag ?“ svarade jag
i det jag betraktade honom med stigande intresse.
“Ja ja, fan tro’et!“ svarade han med samma korta
skratt; “då* gick jag inte så galet, sa’ tjufven när han
kom in i sakristian! Jaså, så det ä’ herrn det? Nå, och
det der ä’ väl frua, kan. jag tro!“ fortsatte han, i det han
med afvig hand pekade på min hustru.
“Det är inte så utan, min gubbe!“
“He he! kunde just tro det! Sämre kunde han ha’
fått, sa’ gumman när hon bjöd man sin palt på julafton!
Jaså, så det är herrskapet som bor på det här blås-ut-et!
Bara barnena, vet jag, bägge två! Nånå, inte ondt i det!
Altid hinner en bli’ gammal, om en bara får lefva! Syns
på mig det, som har mina fem och femti på nacken, och
får vara glad ändå, att det inte svider alt för rasande i
benpipoma! Annat lif var det, när jag kom i tjenst hos
gamle majorn på Margretelund, och det var fråga om att
lägga både melonbänk och vinkast. Husch hvad det gick
och hvad det växte sen, meloner stora som de värsta
kål-hufven och söta som de raraste karameller!“
“Ah tusan !u utropade jag, “är det trädgårdsmästaren ?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
