Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Tackar som frågar! Men jag talar förstånd, jag, och
jag kommer inte med några rullgardister eller hvad det
var för slag. Tänk om salig frun lefde och hörde unge
herrn anfäkta sig på det der sättet!“
“Ack, Stina, min mor — hon skulle ha förstått mig,
hon! Om jag sagt henne —“
“Ja, unga herrn skulle ha understått sig, så min själ
hade inte det blifvit på öronen det! Salig frun hade inte
långt efter den trakteringen, hon. Men säg mig nu hvad
det är om, och om det ä’ en hygglig menniska som han
har förgapat sig i, och om det ä’ någonting för framtiden,
käraste min gosse!“
Och medan Nicke Hult klädde sig, så talade han om
alltsammans för Stina. Stina hörde på och skakade på
hufvudet, och menade att det icke var mycket bevändt med
en flicka som icke hade mera skam uti sig, än att hon
kunde stå och säga en karl midt i synen att han var söt.
“Det skulle då aldrig ha händt mig i mina unga dar!“
menade Stina och slog knyck på nacken.
“Ja, det är derföre att Stina vet inte hvad själarnes
sympati vill säga!“
“Nej det vet jag inte, såvida det inte är en töcken
der sympatikur — för sådana känner jag till! Men jag vet
hvad som passar sig för en ung menniska, och det vet jag,
att när jag var kär i snickar Karlsons gesäll, fast det inte
blef något af, för han tog sig till att supa, så inte sa’ jag
att han var söt, inte, det kan unga herrn lita på!“
“Ja, det var väl derför att han inte var så rasande
söt!“ svarade Nicke och såg sig i spegeln.
“Åh, min själ såg inte han mycket ståtligare ut än
en töcken der puttefnask!“ enäste Stina, som icke tålte
att man talte illa om hennes ungdomsflamma.
“Puttefnask! vet Stina hvad hon säger?“
“Jaha, det vet jag, och det står jag för! En töcken
der liten vase som jag gått och vaggat på mina armar,
när han inte var större än så här! Men gudbevars, näsan
växer fortare än vettet, det är vanligt det, här i verlden!
Gå han till sin kära slagtare och blif ett spektakel för di
der hoppetossorna! Gerna för mig! Men kom aldrig
stickandes med en töcken der gås te fru här i huset, för
då flyttar jag, och byrån tar jag med mig, det kan han
lita på!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
