Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte ofta som Starken är förtjust i någonting! Men han
gör då inte annat än talar om de der vackra verserna till
brudtärnorna! Och hvad Clara angår, så kan hon aldrig
glömma kunglig sekterns vackra försvar för qvinnorna sist,
och inte jag heller... för det är minsann inte ofta man
får höra en ung man yttra sig på det sättet i våra tider!“
“Ah, herrskapet a’ allt för goda!“ svarade Nicke
förtjust, “det skall väl inte alla vara lika unga Pipelin, heller!“
“Gudnås så visst!“ suckade frun och såg mycket
lidande ut, “de flesta karlar sjunga samma visa som unga
Pipelin! Och kunglig sektern är då ett sådant undantag,
så det är riktigt märkvärdigt. Hade Starken varit sådan,
så hade mitt Öde inte varit så beklagansvärd t, som det
verkligen varit under tjugusex års tid! Men jag har inte
rättighet att beklaga mig ... jag måste bära mitt kors med
tålamod!“
Nu kom Clara med en bricka på hvilken stod
punsch-karafinen med glas och en glasskål med äpplen. Nicke
var alls ické missbelåten med afbrottet, ty han tyckte sig
märka på den lilla fruns min att han skulle få emottaga
ett ganska sorgligt och vidlyftigt förtroende om hennes
martyrskap.
Samtalet vände sig nu omkring de vanliga ämnena
för en nödtorftig konversation. Man talade om teatern,
om sista balen. Man funderade om det skulle bli någon
nyårsbal i år, och hvilka kungen och prinsarne skulle dansa
med — och som Nicke var allas ständige marskalk, så
hörde fruntimren sig för om hvilka bröllop som möjligen
vore att förvänta före jul eller på nyåret.
Under tiden märkte Nicke att Clara oupphörligt vände
hufvudet åt salsdörren, som om hon väntat att det skulle
ringa, och emellanåt ertappade han en blickvexling
emellan mor och dotter, som föreföll honom temligen
besynnerlig. Det såg ut ibland som om Claras ögon sagt
åt modern: “Skall inte mamma tala om det der andra,“
och då tycktes moderns ögon säga tillbaka; “Tala du sjelf,
så får du se hur godt det är.“ Och så teg man en stund,
och så skalade man ett äpple och slog i punsch åt Nicke,
och så böljade ögonspråket på nytt.
“Om ändå gumman hade något att styra med
der-ute!“ tänkte Nicke för sig sjelf, och för att på något sätt
göra slag i saken, såg han på sin klocka och sade temli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
