Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den förgråtna hustrun inte märka något ovanligt hos
honom — om inte det att han var tystare än vanligt.
Natten kom — men liemannen utebi ef den gången. När
läkaren om morgonen tittade in till dem, sof den lille lugnt
och febern hade gifvit sig. “Nu kan ni vara lugna for
den här gången,“ sade han, “nu är det bara konsten att
kunna hålla varmt i rummet! Vid minsta kalla fläkt som
kommer åt honom, kan han få ett recidif och då är
det slut!“
Den dagen vandrade Johans klocka till pantlånaren,
ty veden var slut, och det måtte hållas värme, kosta hvad
det ville. Men hvad gjorde det!
“Det sitter ju klocka i kyrktornet!“ sade Johan, när
Lina bad honom att ta hennes vigselring i stället; hans>
hade redan gått samma väg förut; “och den kan jag lika
bra se på som på den jag hade i fickan! Gråt inte nu,
Lina lilla! Pysen kommer sig ju, och då blir det al tid
någon råd. I rappet är det öppet vatten, och då ska* jag
skaffa mig plats på en kolpråm, — Anderson, du vet, han
borta vid träsket — sa’ här om dan att på en sådan kan
man förtjena ända till 10 kronor om dan under sommaren,
och då kan man också lägga af litet till den kommande
vintern, så att man inte behöfver bo i ett tocke här röthålt
När Johan gick ifrån pantlånaren med sina 9
kronor i fickan, gick han just ner till vedsågeriet och
skaffade sig ett mått sågad och huggen ved, och som han dei*
träffade ett par bekanta, följde han med dem in på en
krog i grannskapet, och der tog han sig både en och två
och flera till innan han begaf sig hem.
Och det tyckte han kunde ju ingenting göra, ty nu
var det ju i glädjen öfver att de skulle få behålla sin
lille gosse.
När han då kom hem frampå förmiddagen, och steg
in i rummet, såg Lina upp från vaggan der hon satt
bredvid den sofvande lille sjuklingen, och nitade gladt och
förtröstansfullt emot den inträdande, — men det glada
leendet dog genast bort från hennes läppar, då hon såg
den glasartade blick som han fästade på henne, och den
vacklande gång med hvilken han styrde sina steg mot
bordet, der han tungt satte sig ned på en stol.
“Hvad i Guds namn är det med dig, Johan,“
hvi-8kade hon förfärad, ty hon vågade inte tala högt af fruk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
