Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. För nära 55 år sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
matbordet till slut skulle böija valsa, fastän detta
aldrig hände de gånger jag hade tillfälle att få vara
med. Slutligen kom man underfund med att det
var någon icke troende närvarande, och som jag
händelsevis kom att skratta åt alltsammans en
kväll, så fick man klart för sig att det var jag,
och sedan fick jag inte vara med längre. Det var
detta som gaf mig idéen till mitt lilla skämt, och
när detta sedan kom upp den 10 juni, så gjorde
det lycka och gafs tjugonio gånger under
sommarens lopp. Pierre Deland spelade själf en
borddansentusiast och jag en gammal lomhörd kamrer,
och han var dråplig att skåda, där han med sitt
lilla tebord under armen sprang omkring och
knuffade alla människor till höger och vänster, till
dess han slutligen satte sig vid matbordet, fick
hela familjen omkring sig och hade den stora
glädjen att se bordet dansa omkring i hvirflande
fart — utan att dock märka att det var dotterns
fästman som var den magnetiska kraften.
Den lomhörde kamrern var min enda
egentliga roll vid den gamla Djurgårdsteatern, och när
det lilla skämtet uppnått sitt tjugunionde
uppförande, tog jag genom ömsesidig, vänskaplig
överenskommelse farväl af den Vildnerska ladan och
af det Delandska sällskapets direktör och öfriga
medlemmar och begaf mig ännu en gång ut på
resande fot som skådespelare. Men att det denna
gång, ifall det inte lyckades, skulle bli den sista
var ett beslut som allt mera mognade inom mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
