- Project Runeberg -  Vid skrifbordet och bakom ridån. Minnen från flydda teatertider /
14

(1908) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Min sista färd på Tespiskärran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

denna rikt begåfvade musiker åstadkommit under
de många år han förde kapellmästarens taktpinne
så väl vid denna som andra den tidens teatrar.
Lägger man därtill att Näcken återgafs af
Torsslow, det gamla fiskarparet af Lars Kinmanson och
Sophie Tillgren, deras son, den unge sjömannen,
af Gustaf Kinmanson, Urdur af Charlotte
Lindmark och Kakador, den mot sin vilja sjungande
gamla ungkarlen, af Georg Norrby, så var det lätt
förklarligt att stycket alltid lockade en tacksam
och fulltalig pubblik. Man tröttnade aldrig på att
höra Gustaf Kinmanson sjunga den vackra romansen
»En sjömans brud har böljan kär» eller att beundra
Charlotte Lindmarks graciösa dans, då hon
uppträdde som den vackra uppasserskan på
Stallmästaregården, lika litet som man kunde undgå
att skratta åt den stackars Kakador, när han
förtvitlad utbrast: »Hvad är det för en sjungande
djäfvul som jag fått i halsen på mig?»

Särskildt i Stockholm var det ännu en detalj
som i hög grad bidrog till styckets scenlycka, och
det var det drastiska sätt på hvilket Zetterholm
utförde värdshusvärdens på Stallmästaregården
roll, i hvilken han till illusion imiterade den
gamle, haltande och fransktalande gubben Pierre,
som då förde spiran därute, och hvars originella
svada med det alltid återkommande »foutre de
tousan djäfla» var känd af hela Stockholm, både
från Stallmästaregården och Djurgården, där han
också en tid höll värdshus och for surrande
omkring som en broms i en tombutelj eller på en
fönsterruta.

På tal om efterhärmning af kända

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:34:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhvidskr/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free