Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stora verket kråfde. Mycket af hvad som då gjordes
i fråga om operans uppsättning och utstyrsel har
nog sedan klandrats, åtskilligt har ändrats och
kanske till det bättre, men med större entusiasm
än hvad det härliga tondramat denna kväll under
Ludvig Normans ledning framfördes af våra
förnämsta sångarkrafter har det säkerligen icke
senare gått öfver den svenska lyriska scenens tiljor.
Oscar Arnoldson som Tannhäuser, Fredrika
Sten-hammar som Elisabet, Carl Fredrik Lundqvist
som Wolfram, Anna Strandberg som Venus och
Anders Willman som landtgrefven, löste på ett
utmärkt sätt sina uppgifter, och gästernas inträde
i sångarsalen på Wartburg, som i förbigående sagdt
skaffade regissören mycket arbete, bröt för första
gången med den vanliga inmarschen i samlad trupp,
och gjorde en lika oväntad som af publiken
uppmärksammad effekt.
Den 28 december uppfördes »Värmlänningarna»
efter tio års hvila, denna gång uteslutande spelad
af lyriska scenens artister, och mottogs med
stormande bifall af publiken, som sedermera öfver ett
tjugotal gånger fyllde salongen. Särskildt minns
jag att det uppfördes på trettondagen, då konungen
med sina söner var närvarande, och bland dem
äfven prins Eugen, som då för första gången
besökte teatern. Den andra operan för spelåret var
Gounods »Philémon och Baucis», som gafs första
gången den 26 mars, men som, trots Olefine
Tor-sells och Ödmanns samt Anders Willmans och
Per Janzons utmärkta utförande af titelrollerna
och Jupiters och Vulkans partier, icke erhöll någon
längre lifstid på scenen, om man undantar andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
