Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I
sträcka sig rätt betydliga granskogar àt norr, och gä i
Salmijärvi församling (Ryssland) beståndbildande nästan fram till
Patsjoki. Det vore därför rättare, att pa en utbredningskarta
angifva Tscharmitunturi granbestånden med skild kurva, gående
frän Konnosesch i en båge öfver nedre Njollosjayri och
Tseharmi-oaivi till det följande gränsröset, Tchyösoadsch. Söderut anträffas
granen skogbildande först söderom vattendelaren. 1
Muoravaa-rakka dalen pà norra sidan om Saariselkä, nära
Akanhärkä-kuru, såg jag väl några granar men icke i större antal. Vidare
förekommer den i bela östra Enare på alla fjäll insprängd bland
björken inom nedre och mellersta delen af Regin subalpina
Whlnb., särskildt vid de långt inskjutande dalgångarna. Dylika
höga trakter tyckes den högnordiska granen föredraga framom
andra. I Jämtland, t. ex. utmed järnvägslinjen öfver Storlien,
lmr don totalt undanträngt tallen i fjällbygden.
Att granen ej vunnit terräng i sydvästra Enare förklaras
väl däraf, att passagen spärrats af vidsträkta och höga fjäll.
Där mötte den linska och ryska Saariselkä samt Jaurijoki
vattendelaren när den först i nordlig riktning inträngde till Köla
halfön väster om Hvita hafvet. Hela den naturvetenskapliga
provinsen Lapponia tufomensis synes fatt sin granstam» öfver
Nuorti, därifrån den genom Suogodsch och några andra pass
senare nått Lutto älfdal. I allmänhet utbreder sig granen
betydligt långsamt uppför floderna, hvilket man kan iakttaga vid
livalojokis bifloder och flerstädes pà ryska sidan, t. ex. vid
mellersta och öfre Lutto.
För granens invandring till lappmarkerna österifrän tala
äfven några uppgifter, som forstmästar E. T. Nyholm
godhetsfullt lämnat mig. Han fann i Kuolajärvi ett granskogsgebit,
sträckande sig från riksgränsen flere mil inåt socknen. Granen
hade där fullständigt undanträngt tallen, och området bar
med skäl namnet Ainoan petäjiin maa.
Men äfven söderifrån har granen sökt sig väg till Enare.
Hufvudsträten är här livalo älfdal, som nästan tiil bela sin
sträckning ligger inom granzonen. Hvar granen öfvergått den
nordfinska vattendelaren kan ej med säkerhet afgöras, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
