Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
yngre tallar och kom till ett öfverraskande resultat. På ytor
om e. 700 hektar växlade antalet angripna träd mellan 950
och 1,600 stycken, af hvilka ungefär RO0/» voro så svårt
gungade att de gått eller gå ut. Endast träd med större såryta
antecknades.
Dii man betänker, att ungskogarna vid denna höga
breddgrad äro sällsyntare och följaktligen värdefullare än i sydligare
trakter inses att skadan ur forstlig synpunkt sedd ej är
obetydlig. Äfven renen förstör unga träd, men ej här i samma
utsträckning som det ömma föremålet för sportjägarnes
omtanke. Tilläggas kan, att jag där icke observerade ett enda
af hare skadadt löfträd. — Vanligen hade haren angripit 20
å 30 åriga träd, men äfven äldre förekommo ej sällsynt.»
Företrädesvis var trädets södra sida skalad, hvilket måhända
tyder på att denna varit mindre nedisad. Då barrträden i
högan nord på exponerade lokaler sakna grenar mot norr är
denna sida lätt utsatt för isbildning, liksom ock löfträden.
Äfven sydligare har jag iakttagit af hare åtgångna
ungtallar, men ingenstädes i sådan utsträckning som vid
Kuoschna-stråten. Inga trakter i socknen äro häller så fattiga på annan
animalisk föda. Åren 1894—1896 voro därjämte särdeles
gynnsamma för gnagarenas förökning. Från samma tid har jag
antecknat större lemmel-1) och sorkvandringar i Lappland.
Af det anförda framgår, att haren i Lapplands
skogsfatti-gare delar kan blifva rätt skadlig för den unga tallskogen.
Där de större täden blott uppgå till ett halft tiotal pr hektar
gör sig äfven den minsta reduktion af ungskogen kännbar.
Som jaktdjur är haren ej häller därstädes af någon nytta,
hvarför dess fridlysning ur forstlig synpunkt är fullkomligt
omotiverad.
’) Granit, A. W. Om fjiUlemineln och dess vandringar. Medd.
Soe. p. Fauna et Flora fenn. 22, 1896 och 23, 1898.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
