Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
greken Herodotus, »historiens fader», besökte Egypten, lågo
pyramiderna oskadade i all sin prakt. Då voro de ännu
betäckta af sin yttre stenmantel, som uppfyllde
trappafsat-serna, och på ytan sågos i mängd hieroglyf-inskrifter och
figurer.
Men nu är Keops-pyramidens alla inskrifter borta, ty
man har beröfvat den sin yttersta stenmantel, som var jämn
och plan. Det var de muhammedanska eröfrarne, som
betraktade pyramiderna som stenbrott, från hvilka de läto
hämta sten till sina byggnadsverk i Kairo, till moskéer,
palatser och citadell.
Man bestiger Keops-pyramiden i skuggsidan, från dess
nordöstra hörn, och man följer sedan tämligen nära utmed
hörnkanten. Det tyckes väl, som det icke borde vara så
svårt att bestiga höjder, som öfverallt äro försedda med
trappafsatser, men då man får veta, att dessa trappsteg
äro 60—90 cm höga, ja, stundom mer, torde svårigheten
lätt inses. Dessutom äro de icke alltid plana, utan ojämna,
sluttande. Jag såg på klockan, då vi bröto upp. Den var
precis elfva på dagen. Två beduiner med muskelstarka
armar och ben sprungo först upp på en afsats och grepo tag
i mina händer och armar. Jag sökte, så godt jag kunde,
med högra foten komma upp på afsatsen, och därvid lyfte
beduinerna upp mig med ett hastigt tag. På det sättet
fortgick det afsats efter afsats i ett ojämnt sicksack, ty af
satserna lämna på somliga ställen så ringa plats för foten,
att de äro mycket farliga att bestiga. Man söker upp de
bästa fotfästena, och så bär det i väg med ifrig fart.
Beduinerna sjunga därunder: »jalla, jalla!» De vilja icke
gärna stanna, förrän man kommit halfvägs upp. Där är en
större afsats. Sedan mina båda reskamrater anländt till
hviloplatsen, bröt jag åter upp. Och så bar det af igen i
hvinande fart. Som man är helt och hållet i beduinernas
våld, kan man icke så noga bevaka sina steg. Och
beduinerna slunga den resande utan thejd vidare. En gång stötte
jag också vid en dylik manöver mitt ena knä mot en
stenkant. Rätt som det var, voro vi verkligen uppe på toppen,
andtrutna och något knäsvaga, men så hade det också gått
fort, ty klockan var icke mer än en kvart öfver elfva —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
