Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nya bärare åt mig, lät sy ett nytt, präktigt tält, som sedan
under 4 V2 månader utgjorde min bostad, samt gaf mig en
åsna, fem säckar ris samt 1,000 milamba för att därmed
under vägen köpa mat åt mig och mitt folk. Det behöfdes
två män att bära dessa gräsdukar. Förutom bärarne fick
jag också tre män som tjänare och vägvisare. Dessa hade
som barn fångats från kannibalerna och hade lärt sig
kis-vahili, hvilket är det språk, som araberna begagna till sitt
folk. Sedan hade de skött sig bra och användes som
budbärare mellan Manjema och Sansibar.
Här vill jag i förbigående nämna, att myntet i Afrika
är helt annat än i Europa. Vid öfre Kongo är det mest
s. k. mitakos, ungefär 40 cm långa mässingstrådar, samt
kauris, en sorts snäckor. Vid Stanley fallen begagnas
järnyxor utan skaft, i Manjema de ofvan nämnda gräsdukarna
och från Tanganjika till Ostkusten pärlor och tyg.
Den 11 febr. lämnade jag Kasongo för att genom
Manjema (»Kannibal-landet») bege mig till Tanganjika.
Arabernas ströftåg och razzior ha under det sista årtiondet
betydligt förminskat byarnas antal, och infödingarna i de byar,
som ännu finnas i västliga delen af Manjema, fly till
skogarna, så fort de höra, att en karavan skall passera. Ibland
äro karavanerna mycket talrika. Jag mötte sådana i
medeltal hvar tredje dag. De utgjordes merendels af infödingar
från Unjamvesi, hvilka transportera handelsvaror från kusten
och sälja dem i det inre. De komma ända till Njangve,
hvilket är något högst märkvärdigt, då man tänker på hur
konservativa negrerna vanligen äro, och att de sällan gå längre
från sina hem, än deras fäder gjort. Araberna hafva i
Manjema en kedja af nio mer eller mindre stora anläggningar,
som icke äro så mycket nederlagsplatser för åkerbruk och
handel, utan snarare, så föreföll det mig, af sedda för
kvinnliga slafvars uppfostran och inlärande af kisvahili och
hus-hållsgöromål. Några af dessa platser äro ganska stora byar
med hundratals kvinnliga slafvar, hvilka sedan skickas till
hufvudstationerna: Njangve, Kasongo, öjiji och Tabora.
Det tog rgig en månad att genomresa Manjema. Jag
passerade flera elfenbenskaravaner, som gingo samma väg
som jag, men under andra förhållanden. De lägre slafvarne
ledo ofta hunger, och dessutom rasade smittkopporna bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
