Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga infödingarna. Detta gjorde nog intryck på dem, men
de voro så upphetsade, att det dröjde en stund, innan jag
kunde få gehör, och jag observerade särskildt en ung, vacker
pojke, som kommit springande långt ifrån och tycktes vara
mycket missbelåten, att allt skulle sluta så fredligt. Högra
handen höll han krampaktigt om spjutet, och armen riktigt
darrade af begär att stöta ned mig. Slutligen lyckades jag
genom min tolk förklara för vildarna, att vi på intet vis
ville undandraga oss att följa häfdvunnen sed och betala
tull, men som ingen kommit och begärt den, hade vi
fortsatt marschen. Den förnämsta af vildarna svarade höfligt,
att röfvarestammen Vahumba för två dagar sedan gjort ett
ströftåg mot dem och tagit en kvinna i skogen, som ligger
i vår väg, samt att de möjligen komme att anfalla oss i
morgon, då vi antagligen skulle tro, att det var Ugogo’s
infödingar, som gjort det, emedan tull ej utbetalts till dem.
Därför var det bäst för oss att stanna öfver natten i lägret
och underhandla med höfdingen på platsen samt skicka tull
till honom. Jag gick naturligtvis in på förslaget, och allt
slutades lyckligt.
Efter tre dagar hade vi lyckligt tillryggalagt återstoden
af det förskräckliga Ugogo, och engelska missionsstationen
i M’pvapva nåddes. Där träffade jag utmärkt behagliga
människor och mådde riktigt godt några dagar, under
hvil-ken tid jag hyrde femtio bärare åt en fransk löjtnant, som
låg sjuk där och önskade, att jag skulle göra honom sällskap
till kusten och vårda honom under vägen.
Färden från M’pva,pva till Sansibar gjordes mycket
behaglig genom angenäma besök i en tysk station samt i två
utmärkta franska missionsstationer. Det var under denna
del af färden, som jag sköt en giraff.
Det var den 17 juni. Efter en timmes marsch på
morgonen såg jag från min hängmatta, som bars främst i
tåget, Salimu, som bar min bössa, med spänd
uppmärksamhet böja sig framåt och därefter med lifliga gester komma
mot mig och hviska: »Herre, där finnas giraffer». Inom
ett ögonblick var jag ur hängmattan, fattade bössan och
smög mig, dold af det metershöga gräset samt enstaka
sol-fjäderspalmer och löfträd, mot en hjord af tolf giraffer,,
hvilka på ett afstånd af omkr. 400 m stodo med uppåt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
