Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sett så stora kvarts-, guld- och kolgrufvor som i Wyoming.
Om många af dessa gälla, att man ännu icke vet, hur stor
utsträckning de i verkligheten äga. Kolgrufvorna ensamma
sträcka sig öfver många tusen kvadratkilometer, och kolen
äro lika goda som de bästa i England. Hela Amerika kunde
förses med kol från kolgrufvestaden Rock Springs.
Så godt som alla manliga invånare i denna stad sänkas
hvar morgon ned i schakten och bry sig därför naturligtvis
icke mycket om, hur det ser ut ofvan jord. Man väntar
sig väl icke några palatslika byggnader i en grufstad, men
man blir dock något öfverraskad, när man stiger af i Rock
Springs. Det är en stad af träkojor. Några af husen äro
till hälften nedgräfda i jorden, andra stå på höga träben,
en till en och en half meter öfver de icke stenlagda gatorna.
Öfver kojornas tak hvilar en smutsig rök, som tyckes stiga
upp ur jorden. Staden ligger i en dal, och hvart man vänder
blicken, är utsikten spärrad af de höga bergsluttningarna.
På många af dessa sluttningar ser man de öfvertäckta
gruf-nedgångarna med maskinhus för hissverken. Dessutom
märker man underliga, smala byggnader, i hvilka snurra stora
glänsande hjul, som synas genom en öppning på gafveln.
Jag hejdade en fotgängare och sporde, hvad det var för
inrättningar. »Det är luftturbiner», sade han, och då han
såg, att jag var lika klok, tilläde han skrattande: »Ni
förstår; om dessa vingar stannade, skulle fyra tusen människor
kippa efter andan». Fyra tusen människor! Hvilket lit’
måste icke röra sig under denna jämmerliga yta.
Gatorna i Rock Springs äro människotomma, tills det
blir mörkt. Då myllra grufarbetarna fram ur jorden.
Om morgnarna vid sextiden komma grufarbetarna ut
ur husen, och på gatorna ser man en myllrande mängd af
rentvättade, bleka ansikten, som synas dubbelt bleka i de
svarta lärftsdräkterna. Det är kallt, och arbetarne, som
frysa, ha slagit upp kragen om öronen. De flesta af dem
bära sin middag med sig i en liten bleckflaska. I deras
mössa sitter en fyrkantig bleckdosa med en bred veke. Det
är gruffacklan. Vid nedgången till grufvan, där arbetarne
samlas i flock, ser man plötsligt en eldgnista fara ikring
mellan mössorna, och kort efter är hela församlingen upplyst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
