Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Livet självt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
vud taget. Det var som om han känt
svartsjuka mot pastor Sherman. En berättigad
fruktan, att denne skulle från andra sidan graven
röva Filippa ifrån honom.
Ju närmare det led mot ett avgörande, dess
mera nitisk blev fru Lindskiöld att tala om
”farfar”.
— Vilket ansvar, kära Filippa, inför Gud
och människor, att vava hans barnbarn!
— Ja, sade Filippa andaktsfullt.
Det var henne en stor tröst att bli påmind
om farfar. Hon kunde ej längre av egen kraft
frammana honom tillräckligt effektivt. Hur
hon än sökte klamra sig fast vid honom och
prinsessan, förlorade hon dem ur sina tankar,
de upplöste sig som dimfigurer, och endast Otto
blev kvar i hennes fantasi.
— När man hörde pastor Sherman, sade fru
Lindskiöld, hade man känslan, att av andra
fick man aldrig ett verkligt Guds ord. Det var
i synnerhet hans värme i bönen, som var så
stor. Du har förstås reda på hans bönhörelse
med mördaren Uhr?
— Jag minns att farfar en gång berättade
om honom. Och när jag, efter farfars död,
genomsåg hans chiffonnier, fann jag ett stycke
bröstsocker. Det var inlindat i silkespapper, på
vilket farfar skrivit: ”Minne av Uhr på vägen
till schavotten. Han nödgade mig att taga det
enda, han hade att ge.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
