Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Livet självt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
gen. Men rummet var nyinrett, allting fräscht
och efter Filippas smak. Gossens första ljud var
ett långt oartikulerat o-o-o-o-o, därför fick han
genast namnet lille O. Pastor Ullgren döpte
honom till en kristen och god sportsman
(undei’-förstått) och fru Lindskiöld var omvartannat
strålande förtjust och sörjande. Barnet var ju
makalöst. Men ej den rätte arvingen 1
— Ni borde ej låta honom växa upp på
Å minneberg, sade hon en dag. Det är grymt att
låta honom fästa sig vid stället, när han ändå
ska fördrivas härifrån.
— Fördrivas? Min son? Aldrig i livet,
utropade Otto.
Han smålog som en tjuvpojke, som
utspekulerat en bragd, som ska slå omgivningen med
häpnad. Och så kom planen fram, som han
burit i bakfickan. Han ämnade avskaffa
fideikommissinstitutionen.
Filippa såg öveimaskad på honom, fru
Lindskiöld log tvivlande.
— Det går inte, sade den senare. Tror du
inte, att den tanken föresvävat mig många
gånger? Men den andra grenen går aldrig in på
det! Din kära släkt har mäktiga försänkningar.
Mot deras protester förmår du ingenting.
— Du missfförstår mig, tant Eva. Att
försöka enbart med Åminneberg har aldrig fallit
mig in. Nej, det ska bli storpolitik. Hela
instu-tionen ska bort. Riksdagen ska göra det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
