Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Livet självt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
på gång slagit undan benen på honom. Då
kastade han sig framåt, dykande efter sonen. Han
måtte sökt honom länge under vattnet — tills
han själv blev kvävd.
Fiskaren band om sig en lina, gjorde fast
dess andra ända i en av badhusets yttersta
pålar och sprang ut till olycksplatsen, men där
syntes de drunknade ej längre.
Filippa låg framstupa i sanden... som
förstenad... ffanns det ingen barmhärtighet!
Hela vattenytan började i ett nu gunga som
rörd av en jättekraft på djupet och långa
svallvågor rullade upp på stranden, men drog sig
ännu längre tillbaka i sitt återflöde,
lämnande botten fri. Det var vad traktens befolkning
kallade sugvågor. Stundom, efter storm
brukade de komma, dessa långa vågor, under ytan,
vilka ej förrådde sig och sin kraft förrän i
sista ögonblicket, överrumplande sina offer.
De följande dygnen var viken full av
draggande båtar, som dock ej lyckades finna liken.
Bövaren havet gav frivilligt åter sitt ena byte,
Ottos kropp låg en morgon i vattenbrynet, vid
Solviksbuktens andra sida. Att döma efter
avståndet från där han försvann och där han kom
åter, hade han varit långt ute på djupet. Där
stannade den lille O.
Jordfästningen blev en stor högtidlighet på
Åminneberg. Folket tog ej blott farväl av en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
