- Project Runeberg -  Filosofiens historia efter Pontus Wikners kollegium /
72

(1896) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förklaringssätt, dels hade han sagt, att idéerna voro tal, kallat
dem apiö/xot, men dock med den modifikation, att de voro [-dcrv/x-(3\t]tol,-] {+dcrv/x-
(3\t]tol,+} omöjliga att lägga tillsamman. Detta begagnar gamla
akademien för att förvandla idén till tal och sålunda närma den det
materiela. Därvid behålla de för talet en karakter, som Platon
hade tillskrifvit åt sina idéer, nämligen deras själfbestånd.
Talvärlden är sålunda upphöjd öfver den sinnliga, och i detta skulle
ligga gamla akademiens rationalistiska drag. Det realistiska
draget ligger däri, att de fattade detta idéernas själfbestånd såsom
tillvaro på någon bestämd plats såsom en tillvaro i rummet, och
därmed hade de sjunkit ned från den platonska tanken, enligt
hvilken idén var oberoende af tid och rum. Att nu förvandla
filosofien till matematik är af detta ett korollarium.

3) Världsförklaring: De fattade förhållandet mellan det
absoluta, d. v. s. talvärlden och denna världen såsom ett
kausali-tetsförhållande, denna världen är frambragt af talvärlden.
Därvid göra sig två principer gällande, nämligen det ena och det
många, det ena representerande begränsning, det många det
gränslösa. Här gör sig sålunda gällande ett ganska starkt
fantasielement — dämonologi. Dämoner utgöra ett mellanting, en
förmedling mellan det gudomliga och världen.

4) Etiken: man söker att förfäkta den positiva rationalismens’
ståndpunkt i motsats mot evdaimonismen hos peripatetikerna och
den negativa rationalismen hos stoikerna.

B. Aristoteles och den peripatetiska skolan.

a. Lefnad och skrifter.

Aristoteles, född 384 i Stagira, en grekisk koloni i Tracien, kom
367 till Atén; Platons lärjunge till dennes död; därefter vistelse i
Atarneus, hos tyrannen Hermias och efter dennes död iMitylene;
från 343 lärare åt Alexander i Macedonien; 335—323 skola i
Ly-ceum (tempel helgadt åt Apollon Lvkeios) i Atén, “peripatetisk”,
emedan A. spatserande höll föredrag, “esoteriska” och
akroama-tiska om förmiddagen, “exoteriska” (och i retorik) om
eftermiddagen ; efter Alexanders död anklagad för gudsförnekelse, ftydde
till Kalcis, t 322. Allsidigt lärd, synnerligen i naturforskningen;
många skrifter, af hvilka åtminstone de flesta filosofiska äro i
behåll, torr framställning och till en stor del ej utförd redaktion,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:45:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/filosofihi/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free