Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den hemkomne sonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HEMKOMNE SONEN.
115
»För tusan, jag gör detl» sade han beslutsamt,
i det han vände om. »Bara för roskull.»
Han gick hastigt tillbaka till Bashfords Lane, och
utan att ge sitt mod tid att svalna, knackade han
käckt på vid numro 5.
Dörren öppnades af en äldre kvinna, mager och
med litet jämmerlig min. Catesby hann endast lägga
märke till detta, sedan slog han armarna om hennes
lif, ropade: »Mamma!» och gaf henne en varm
hälsning.
Vid den förvånade fru Truefits svaga utrop kom
hennes dotter hastigt ut i tamburen. Catesby var
inte den, som tyckte om halfgjordt arbete, han släppte
därför fru Truefit och kysste Prudence med all den
glöd, som sju års frånvaro väl kunde antagas alstra
i en tillgifven brors hjärta. Till gengäld fick han
en sådan örfil, att det susade i hans öron.
»Han är drucken», flämtade fru Truefit med
ovilja.
»Känner du inte igen mig, mamma?» frågade
Richard Catesby med sorgsen förvåning.
»Han är tokig», sade hennes dotter.
»Är jag så förändrad, att du inte heller känner
igen mig, Prudence?» frågade Catesby med patos.
»Känner du inte igen din Fred?»
»Gå er väg!» sade fru Truefit, som nu hämtat
sig. »Gå genast!»
Catesby såg häpen än på den ena, än på den
andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
