Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det snikna spöket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
DET SNIKNA SPÖKET.
allt, Joe», sa’ han, och så nickade han med hufvudet,
som om det hade varit af gummi.»
»Han hade något på sinnet, som han ville tala
om för er», sade en af åhörarne strängt. »Ni borde
ha stannat, Joe, och frågat honom, hvad det var.»
»Jag tror nog, att jag vet, hvad det var», sade
den darrande Carter.
»Då skulle han inte ha oroat er längre», sade
den andre.
Carter bleknade och stirrade på honom,
»Det var kanske bara en dödsvarning», sade
en annan.
»Hvad menar ni med det, bara en dödsvarning?»
frågade den olycklige Carter. »Ni vet inte, hvad
ni säger.»
»Min morbror såg ett spöke en gång», sade en
tredje, rädd, att spänningen skulle upphöra.
»Nå, hur gick det?» frågade den, som först talat.
»Det skall jag tala om, sedan Joe har gått»,
sade den andre med utsökt grannlagenhet.
Carter rekvirerade litet mera öl och sade till
uppasserskan att slå några droppar brännvin i det.
I ett ynkligt tillstånd af nervositet satt han på
yttersta ändan af bänken och kände, att han var föremål
för ett osundt intresse bland sina bekanta. Kronan
sattes på allt hans elände, då en välment vän i
sväfvande och osammanhängande ordalag rådde honom
att sluta upp med att dricka, svära och andra dåliga
vanor, som han kunde ha lagt sig till med.
Kamelordens kommitté tog nyheten med lugn och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
