Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förehades; och med anledning af denna gissning afsändes
svenska trupper att observera Tynkätrakten. Mot
aftonen hade ryssarne fått batterier färdiga i byruinerna,
hvarifrån en tämligt liflig kanonad öppnades, som snart
blef envis å ömse sidor. Ifrån den stunden var man ej
mer säker i husen, hvilka på flera ställen genomborrades
af kanonkulorna. Som likväl lokalen var högre på vår
strand, verkade kulorna blott på taken. Ryssarne togo
därföre sin tillflykt till granater. Dessa haglade ned på
fältet rundt omkring och gjorde vid kreveringen
förfärliga öppningar i marken, hvilken de sprängde i alla
möjliga riktningar. Ibland alla krigets mordredskap är
granaten den mest inkietterande: den båge, han i luften
beskrifver, saktar loppet tillräckligt för att äfven göra
honom synbar, hvarvid han ständigt tycks komma direkt
på en stackare.
Den 8:de var redan bekant att fienden lagt bro öfver
älfven, i trakten af Alavieska. Starkare detachement
måste ditåt för att, om möjligt, mota öfvergången; men så
fort lyssarne midt emot oss bemärkte dessa tillställningar,
fördubblades deras eld. Vårt regemente beordrades åter
utrycka, och dagen förgick under kontinuerlig öfning i
målskjutning. Vi hade likväl fått en annan plats än
söndagen, mera väster ut från bron, hvarigenom vi föga kunde
skada ryssarne, inkrupna som de voro bakom de
nerbrända husen. Fältet var flackt rundt omkring oss;
bataljonen låg därför i ett djupt dike, begagnande dess ena
sida såsom bröstvärn. Vi hade ock den omständigheten
att tacka för, att förlusten för dagen besteg sig till blott
5 blesserade, hvaraf likväl 3 dogo, emedan de voro sårade
af granatbitar.
Onsdagen den 9:de blef sista dagen för vårt vistande
vid Kalajoki. Förgäfves var således den tjocka
fördelningschefens barbariska påhitt att tända eld på byn.
Denna brand, för sin ändamålslöshet så mycket
fördömligare, kunde aldrig hindra ryssarne att söka sin väg
öfver älfven, ehuru de behöfde ett par dagar att
verkställa öfvergången, som i alla fall ej lärer skett här midt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
